Det blev ingen konkurs för SAS den här gången heller. Den stoppade handeln på Stockholmsbörsen under tisdagsförmiddagen väckte åter spekulationer om det ständigt krisdrabbade flygbolaget. Skulle bolaget säljas eller gå samman med någon annan aktör på den krisdrabbade europeiska flygmarknaden? Eller hade de otaliga krispaketen under mer än ett decennium nu tagit ut sin rätt – skulle det åter krävas en räddningsaktion från huvudägarna, den svenska, norska och danska staten?
I stället gick bolaget ut och berättade om en vinst på drygt en halv miljard kronor för det senaste kvartalet. Men det betyder ingalunda att faran är över för SAS. Samtidigt kommer nya sparpaket att presenteras inom kort – uppsägningar, renodling av verksamheten och förhandlingar med de nästan 40 olika fackföreningarna om lönesänkningar ingår i de nya planerna.
Sverige äger 21 procent av SAS, Norge och Danmark 14 procent var. Det kommer sannolikt att krävas nya ägartillskott om inget mirakulöst sker på flygmarknaden, som alltmer kommit att domineras av lågprisbolag. Den norska staten har redan sagt nej till nya pengar, medan det svenska näringsdepartementet fortsätter att tro på mirakel. Åtminstone förutsätter man tills vidare att styrelsen och bolagsledningen kommer att göra företaget lönsamt igen.
Under tre år har staten betalat 2,4 miljarder för nyemitterade aktier i SAS, pengar som nu är borta. Försäljning är knappast ett alternativ längre och då återstår att låta företaget gå i konkurs. Den ekonomiska smällen av detta blir knappast mindre än om man fortsätter att hålla bolaget under armarna.
Det fanns en tid när det var status att ha ett nationellt flygbolag. Sådana känslor har också hindrat en försäljning tidigare då Sverige och Danmark inte stod ut med tanken på att Norge med sina oljetillgångar skulle ta över SAS. Nu finns det lika lite skäl för ett land att äga flygbolag som att äga bilföretag eller fartygsvarv.
Regeringen vill gärna göra sig av med SAS-aktierna, men det tycks alltså vara för sent. Försäljningsplaner för statliga bolag, som Telia Sonera, SBAB, Nordea och kanske Vattenfall, har också stoppats i riksdagen av en enig opposition. Senast frågan var uppe till diskussion gick den dåvarande S-ledaren Håkan Juholt ut och lovade att ”aldrig sälja ut Sverige”.
Ett huvudskäl till att behålla bolag i statlig ägo har varit att inte gå miste om vinstutdelningarna. I goda tider kan det också verka som om statliga företag är eviga vinstmaskiner. Men den senaste utvecklingen visar hur bräckligt detta synsätt är – inte bara med avseende på SAS utan också för att energikoncernen Vattenfall, den tidigare kassakon, igår redovisade en storförlust. Försäljningar ska göras med omsorg, men att riskera skattepengar på en global marknad är en i grunden dålig idé, det står helt klart.