Flygskatten blir ett slag i luften
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Detta givetvis under förutsättning att skatten håller vad den lovar, att den verkligen är, eller i varje fall på rimligt goda grunder kan förmodas komma att fungera som, en miljöskatt.
Därav följer att det bli ofrånkomligt att vända tummen ner för den flygskatt som riksdagen i går beslutade att införa, ännu ovisst när.
Flygskatten kommer att belasta varje resa inom Europa med 94 kronor och varje resa utanför Europa med 188 kronor. Den beräknas netto inbringa 1,14 miljarder kronor till statskassan - och skall ingå i den
s k gröna skatteväxlingen.
Grön skatteväxling innebär att de pengar som nya eller ökade skatter på miljöfarlig eller miljöstörande verksamhet inbringar skall gå tillbaka till medborgarna i form av sänkt inkomstskatt eller sänkta arbetsgivaravgifter. Sett över den totala samhällsekonomin lär utfallet också bli neutralt. Men för enskilda människor, och företag, kan den gröna skatteväxlingen slå slumpmässigt och i en del fall förmodligen också med helt orimliga effekter.
Flygskatten är dess värre behäftad med en rad svagheter och nackdelar. Den viktigaste är att den inte är någon miljöskatt. (Detta förutsatt att man inte betraktar människor som reser med flyg som en allvarlig miljöstörning). Det stora miljöproblemet med flyget är flygbränslet. En miljöskatt värd namnet borde givetvis ha riktats mot flygbränslet.
Eftersom det handlar om Sverige har det givetvis i beslutet gjorts en rad undantag, med regionalpolitiska skäl som motivering, för flyg till och från flera flygplatser i Norrland och från Gotland. Detta förutsätter dock ett långt ifrån säkert klartecken från EU-kommissionen, som med rätta kan hävda att dessa regionalpolitiska undantag innebär konkurrensnackdelar för flygplatser i andra EU-länder.
En knapp hundralapp i skatt är "ingen katastrof", försäkrade Mats Berglind (s), trankilt i den debatt som föregick beslutet. Nej, alldeles säkert inte - men flygskatten bidrar till att sätta krokben för flyg- och turistnäringen. Flera flygbolag har till exempel förvarnat om att de slutar att flyga från Sturup utanför Malmö och flyttar till Kastrup; Danmark som haft en flygskatt har nämligen avvecklat den.
Följden av detta blir att arbetstillfällen och inkomster hamnar i Danmark i stället för i Sverige. Det socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu i Malmö har med stor vältalighet och i ordalag som inte lämnar något utrymme för missförstånd talat om vad han tycker om det.
Till råga på allt är ju denna skatt fördelningspolitiskt tvivelaktig, en synpunkt som normalt sett brukar ha ett starkt genomslag inom den nuvarande majoriteten. För höginkomsttagare spelar den ingen roll, för barnfamiljer med lägre inkomster kan den gräva ett stort hål i reskassan.
En tanke med skatten är ju också att den skall styra över resandet från flyg till tåg. Det lär i stor utsträckning bli ett slag i luften - eller tror någon verkligen att denna flygskatt skulle avskräcka någon som tänkt sig att exempelvis åka till Thailand från att ta flyget, för att i stället ta tåget?
Att entusiasmen i regeringslägret för detta påfund är högst måttlig var lätt att se av de förströdda insatser som gjordes i debatten. Mats Berglind irrade i väg till införandet av sommartid, rökförbudet på krogen och trängselskatterna för att hamra
in sin tes att skatten inte skulle bli någon "katastrof".
Företrädarna för miljöpartiet och vänsterpartiet försäkrade med en mun att de var beredda att ändra skatten om den inte fungerade. Men viktigare än alla sakliga invändningar tycks det vara att få bocka av ännu en punkt på mandatperiodens att göra-lista. Skall det föreställa seriös miljöpolitik?