FN behövs i Darfur
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den första är att det är mycket svårt att föreställa sig att Sudans regering verkligen kommer att avväpna den milis, janjawid, som den själv skapat och som stått för huvuddelen av mördandet och terrorn i provinsen. Den andra är att ingen vet om de lokala ledare i Darfur som kontrollerar motståndsrörelsernas vapen kommer att lyssna på vad deras politiska företrädare — eller en del av dem — kommit överens om.
Ändå är avtalet viktigt, om så bara av ett enda skäl: Det kan i bästa fall öppna dörren för fredsbevarande FN-styrkor, något som regimen i Sudan hittills vägrat godkänna. I dag finns 7þ!s>000 man från Afrikanska unionen stationerade i Darfur men både deras mandat och deras utrustning är otillräckliga.
Kommer FN in så kommer Darfur att mer påtagligt än tidigare bli en internationell angelägenhet. Med det intresse som USA efter hand kommit att ägna Darfurkrisen så finns därmed en möjlighet att den internationella närvaron kan göra en märkbar skillnad för befolkningen.
Det var USA:s vice utrikesminister Robert Zoellick som tillsammans med Nigerias president Olusegun Obasanjo till sist förmådde regimen i Sudan och den största rebellgruppen att skriva på avtalet. Båda länderna har därmed också ett givet intresse av att det ska hålla.
Darfurkrisen bröt ut när ett fredsavtal i det långa inbördeskriget i södra Sudan tycktes närma sig. Och sambandet var tydligt. Uppgörelsen mellan centralregeringen och rebellerna i söder innebar också avtal om fördelning av områdets rika naturresurser. Både i Darfur och i andra delar av Sudan upplevde många att man ställdes utanför och för att förhindra ännu ett uppror släppte regimen lös en brutal terror mot civilbefolkningen.
Två miljoner anses ha drivits från sina hem och 2ooþ!s>000—300 000 har dödats. Darfur är världens just nu största humanitära katastrof. Därmed angår den också världen utanför Afrika.