Följ de goda exemplen!
Minns paniken i december 2003. En skattehöjning på 50 öre var, enligt finanskommunalrådet Lena Hartwig (s), "det enda möjliga alternativet" för att få ordning på kommunens ekonomi. Den borgerliga oppositionen protesterade förgäves.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Totalt sett ser det nu lite ljusare ut i kommunsektorn. Det är "bara" 40 kommuner som kommer att gå back i år, vilket är hälften så många som förra året.
Samtidigt kan man konstatera att mönstret går igen. En kommun hamnar i svårigheter, höjer skatten kraftigt som en "nödåtgärd" och förvandlar röda siffror till svarta. Åtminstone för stunden. Några år senare återkommer situationen på nytt. I bästa fall har skatten något år däremellan sänkts med någon tioöring.
Innebär dessa ständiga skattehöjningar att kvaliteten i den kommunala servicen blir bättre? De senaste fem åren har den genomsnittliga kommunalskatten ökat med över en krona (till 31,60). Debatten i våras visade att socialdemokraterna menar att det krävs ännu högre skatter i framtiden för att inte välfärdssystemen ska braka ihop.
Det där är givetvis nonsens. Viktigare än att ta ut så höga skatter som möjligt är att använda skattepengarna så effektivt som möjligt. Här brister det rejält i kommunerna. Det visar inte minst en undersökning som Skattebetalarnas förening har gjort. Om det vore så att mer pengar betydde bättre kvalitet skulle äldreomsorgen i Örebro vara dubbelt så bra som i Västerås. Kostnaden i Örebro är nämligen dubbelt så hög.
Någon kan säkert invända att kommuner prioriterar olika. Men nog kan man tycka att detta då borde gå att visa. Till exempel genom att personaltätheten i förskolan eller äldreomsorgen var större i de kommuner som lade ner mycket pengar på dessa områden. Så är inte fallet. I Sundbyberg är kostnaden för en grundskoleplats 78 677 kronor och det finns 8,4 lärare per 100 elever. I Enköping kostar en grundskoleplats 15 000 kronor mindre och
lärartätheten är 8,5.
Genom att jämföra sig med andra kommuner skulle alltså kostnaderna kunna pressas rejält — utan att kvaliteten blir lidande. En viktig faktor är att hela kommunen — från högsta kommunledningsnivå via tjänstemannastaben ända ner till klassrummet — genomsyras av kostnadsmedvetenhet. Som förre socialministern Gustav Möller (s) formulerade saken: Varje felanvänd skattekrona är en stöld av folket.
Om de kommuner som har högst kostnader bara skulle pressa sig ner till riksgenomsnittet skulle över två tredjedelar av alla kommuner kunna sänka skatten med 50 öre. Detta alltså bara genom att ta sig till genomsnittsnivån!
Att alla kommuner skulle kunna nå så långt är kanske inte riktigt realistiskt. Men det visar att man genom att höja blicken och ta efter goda exempel kan finna andra lösningar än "det enda möjliga alternativet". De borgerliga Uppsalapolitiker som vill behålla trovärdigheten i skattefrågan bör givetvis se till att varje budget framöver innehåller en skattesänkning på minst 50 öre. På vilket sätt skiljer de sig annars från den sittande majoriteten?