Därmed inleddes vägen mot muck för Sveriges alla värnpliktiga för lång tid framåt. Eller? I veckan som gått har först Folkpartiledaren Jan Björklund (i SVT:s valutfrågning) och sedan S-politikerna Peter Hultqvist och Urban Ahlin (SvD Brännpunkt 29/8) varslat om att det kan vara dags att börja tänka på ett återinförande.
Då, 2007, var det säkerhetspolitiska läget ett annat. Georgienkrisen låg ett år framåt i tiden liksom den rysk-ukrainska gaskonflikt som kan sägas ha varit inledningen på en kris som nu eskalerat till enorma proportioner i Ukraina. Men hösten 2007 var läget i närområdet stabilt sedan länge. Svenska ungdomar mönstrade som vanligt, men endast var tionde man (och var hundrade kvinna) genomförde själva värnplikten. Bedömningen var att vi stället för det breda folkliga försvaret mot invasion i stället skulle ha ett insatsförsvar att sätta in i krislägen, i Sverige och på andra håll i världen.
Den 1 juli 2010 avskaffades så värnplikten. Därmed försvann också försvarets folkliga förankring. Och det nya yrkesförsvaret har aldrig kunnat fylla ut kostymen annat än kostnadsmässigt. Personal är dyrt och det blir mindre pengar över till material. Några år senare skulle ÖB Sverker Göransson komma att göra sitt uttalande om att vi kan försvara oss i en vecka. Och kriserna i närområdet bara tilltar.
Bo Pellnäs, säkerhetspolitisk kommentator och kolumnist på UNT:s ledarsida, slog huvudet på spiken när han (2/7 2011) hävdade att försvaret ständigt är ”i otakt med omvärldens krav” och ”alltid reagerar med fem till tio års eftersläpning”. En yrkesarmé hade kunnat godtas på 1990-talet, skriver han och avslutar med att ”nu är det bara en tidsfråga innan vi till delar tvingas återinföra den värnplikt som aldrig borde ha övergivits”.
Tre år senare närmar vi oss den punkten. Men utredningen av en ny typ av värnplikt, som Hultqvist och Ahlin föreslår, kommer att ta sin tid och kanske kommer vi att vara beredda igen när det säkerhetspolitiska läget stabiliserats, om Pellnäs utsaga om försvaret fortsätter att gälla.
På en punkt skiljer sig definitivt Björklunds vision om ett nytt värnpliktsförsvar från Socialdemokraternas. Hultqvist och Ahlin ser framför sig ett intensifierat nordiskt samarbete med Finland, som behållit värnplikt, och Norge, med en kombination av yrkesförsvar och plikttjänstgöring. Den norska modellen är ”intressant”, tycker de, utan att nämna att den backas upp av medlemskapet i Nato.
Försvarets kris löser sig inte av sig självt, med eller utan värnplikt. Det är hög tid för en öppen debatt om Nato i Sverige, utan gamla låsningar. Kanske kan det hjälpa till att Nato om en månad får en ny chef, norska Arbeiderpartiets förre ledare Jens Stoltenberg.