En banan upphör inte att vara en banan bara för att man kallar den ett äpple. Ett folkmord upphör inte att vara ett folkmord bara för att omvärlden vägrar kalla saken vid dess rätta namn.
Den läxan borde världssamfundet - inklusive Sverige - ha lärt sig för tio år sedan, då en miljon människor mördades i Rwanda under loppet av 100 dagar. Smaka på den siffran. Det är tiotusen människor om dagen. Men omvärlden vägrade att kalla folkmordet för ett folkmord och ingrep inte. Dagens diskussion handlar om huruvida det som händer i Darfurprovinsen i Sudan är att betrakta som ett folkmord. Tiotusentals människor har dödats, över en miljon är på flykt, systematiska våldtäkter genomförs - allt med den sudanska regeringens goda minne.
I USA har kongressen slagit fast att situationen i Darfur bör benämnas folkmord. Den svenska utrikesministern Laila Freivalds tycker annorlunda. För en dryg vecka sedan hette det att det var "nära ett folkmord". I går skrev hon tillsammans med biståndsminister Carin Jämtin på DN Debatt att händelserna i Darfur var "folkmordsliknande".
Freivalds och Jämtin menar visserligen att eftersom situationen i Darfur "har samma karaktär" som ett folkmord måste det hanteras med "allvar och brådska". Men när det kommer till kritan visar det sig att några kraftfulla åtgärder inte är att vänta. Ministrarna framhåller att Sverige redan ger generöst bistånd för att minska den mänskliga katastrofen. Det är bra, men hindrar tyvärr inte att mördandet fortsätter.
Den urvattnade FN-resolution som har antagits för att stoppa dödandet kräver att den sudanska regeringen i Khartoum avväpnar Janjawid-gerillan - den som utför dåden i Darfur - inom trettio dagar. Om så inte sker ska FN "överväga" sanktioner. Den svenska regeringen "förväntar" sig att man i Khartoum följer resolutionen. Men regeringsstödda demonstrationer i Sudan, riktade mot FN, visade så sent som i förrgår att sådana föreställningar är rena önsketänkandet. Och tidsfristen på 30 dagar ger knappast uttryck för någon "brådska".
De svenska ministrarnas artikel på DN Debatt är inget annat än en skamsen regerings försök att försvara sitt agerande inför medborgarna. Det enda positiva i artikeln är erkännandet att världssamfundet borde ha agerat tidigare och också har det yttersta ansvaret för att stoppa dödandet och fördrivningen. Sverige är en del av världssamfundet. Ansvaret är också vårt.