Folkomröstning fel
LEDARE. De borgerliga partierna har tillsammans med miljöpartiet kommit överens om underlätta kommunala folkomröstningar: Deras förslag innebär att om tio procent av kommunens väljare kräver det måste en sådan omröstning anordnas. Det blev också riksdagens beslut. Regeringen har i vanlig ordning struntat i det.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Naturligtvis svarade majoriteten i eget intresse. Kommunstyrelserna tycker förstås inte att det är så roligt om väljarna vill ha en folkomröstning som protest mot deras beslut. Kommunalpolitiken är betydligt lugnare utan folkomröstningar.
Ändå är det borgerliga förslaget dumt. Om tio procent av väljarna till exempel vill ha folkomröstning om lägre skatt är det sannolikt inte svårt att få majoritet för det. Men vem ska sedan ta ansvaret för de nödvändiga besparingarna?
Sänkt skatt är förstås ett extremfall, men också i mindre tydliga exempel finns principen kvar: Vem tar ansvaret om resultatet av omröstningen strider mot avgöranden som kommunfullmäktige tidigare fattat? Vad händer om majoriteten i fullmäktige anser att beslutet är oansvarigt och helt enkelt vägrar att genomföra det? En sådan situation borde i konsekvensens namn leda till nyval, men någon sådan möjlighet finns inte i kommunerna.
Representativ demokrati bygger på principen om ansvar: Väljarna ska kunna ställa dem som fattar besluten till svars inom rimlig tid. Kommunalråd och politiska majoriteter kan avsättas och bytas ut men folket kan inte avsätta sig självt.
Direkt demokrati, det vill säga folkomröstningar, berör inte frågan om ansvar. Ingen kan ställas till svars om väljarnas beslut visar sig vara fel i någon mening, till exempel om det är för dyrt att genomföra, om det inte går att förena med andra beslut eller om det helt enkelt är olagligt.
Folkomröstningar skapar därför ofta populism, eftersom ingen behöver ta ansvaret för konsekvenserna.
Det betyder självfallet inte att alla kommunala folkomröstningar är fel. Kommunen kan behöva ta reda på vad väljarna tycker. Det kan gälla vilket län Heby ska tillhöra, eller en vägsträckning — som det gjorde förra
gången det var folkomröstning i Uppsala kommun — eller något annat, där två likvärdiga alternativ ställs mot varandra och där båda kan genomföras utan att den representativa demokratin går i baklås. Då beslutar kommunfullmäktige om folkomröstning och lovar också att ta ansvar för resultatet.
Denna möjlighet finns redan, varför det inte behövs någon ändring i lagen. Det borgerliga förslaget bär alla tecken på lättköpt populism.