De flesta frisörföretag sköter sig utmärkt, men fusk förekommer. Branschen är svår att kontrollera och många jobbar svart. Därför har det talats om skatteavdrag för salongstjänster. Man jämför med den sänkta restaurangmomsen, som verkar ha gett effekter. Enligt Arbetsförmedlingen anmäldes i juli 19 procent fler restaurangjobb än under samma period i fjol.
Men ”gullande” med utvalda problembranscher är tveksamt. Tillfälliga särregler underlättar för den enskilda affärsgrenen, men skadar hela ekonomin på lång sikt. Den typen av åtgärder blir, när de väl har införts, svåra att vänja sig av med.
Likformighet gör det lättare att betala skatt. Och ju mer komplicerade reglerna är, desto tacksammare blir det att fuska. Under 1990-talet gjordes taxeringssystemet om för att just uppmuntra till och underlätta för skattebetalande. Reformen bör upprätthållas för att ekonomin som huvudregel ska klara sig själv utan klåfingriga politiker.
Det görs bäst med generella regler. Skattefuskande frisörer kräver långhåriga och mer eller mindre godtrogna kunder: kostar ett salongsbesök inte mer än ett par hundralappar är något lurt. Men att folk inte vill betala mer signalerar att frisörverksamhet är för dyr, och att en skattelättnad kanske vore på sin plats. Men med ett skattetryck som Sveriges, om vilken bransch kan man inte säga detsamma?