Ingen kan tveka om att ett val närmar sig, även om det faktiskt är nästan ett år kvar. Partiledardebatten i TV 2:s Agenda i söndags blev mer intensiv än på mycket länge. Bitvis var tonen nästan aggressiv.
För Socialdemokraterna och Stefan Löfven står hela partiets självbild på spel. En tredje valförlust, trots att man äntligen har löst sin ledarfråga och nu gör sitt yttersta för att inte skrämma bort mittenväljare vore ett hårt slag.
Föreställningen om Socialdemokraterna som självskrivet regeringsparti skulle skakas i grunden om alliansen ändå sitter kvar för en tredje period. Moderaterna å andra sidan visade häromåret tydliga ambitioner att själva ta över den roll som Socialdemokraterna tidigare spelat, men riskerar nu både en valförlust och att alliansen upphör.
Om de rödgröna tillsammans blir större än allianspartierna så beror det knappast på någon uppenbart överlägsen sakpolitik. Tvärtom finns flera stora frågetecken.
Det mest slående är förstås regeringsfrågan i sig. Stefan Löfven duckade än en gång i söndags, när Fredrik Reinfeldt frågade om han lovar en majoritetsregering efter valet. Skulle Löfven lova en sådan så skulle han därmed få lova att ta med Vänsterpartiet, vilket han under inga omständigheter vill. Men vilken regering blir det då, om alliansen förlorar? Det vet varken Löfven eller någon annan.
Likaså duckade han i energipolitiken. Löfven talar gärna om en blocköverskridande överenskommelse, men undviker noga frågan vad den ska innehålla. Å ena sidan har Magdalena Andersson sagt att inga nya kärnkraftverk får byggas. Å andra sidan inser stora delar av partiet att just det kan bli nödvändigt om vi ska undvika beroende av kol eller rysk gas. Och å tredje sidan kan Socialdemokraterna få lov att bilda regering med Miljöpartiet som inte vill veta av någon kärnkraft alls.
Också när det gäller konsekvenserna av den egna skattepolitiken duckar Löfven. Partiet motsätter sig det femte jobbskatteavdraget och säger att pengarna i stället ska användas för satsningar som ska ge fler jobb och bättre välfärd. Men om avdraget genomförs så tänker S inte riva upp beslutet efter ett regeringsskifte. Då saknas plötsligt tolv av de miljarder som skulle användas för jobb och välfärd.
Allt detta är ofrånkomliga konsekvenser av den strategi partiet valt – eller kanske anser sig vara tvunget att välja. Det gäller att inte inta några positioner som kan skrämma i väg väljare på mittfältet åt andra håll, splittra partiet eller försvåra de diskussioner med andra partier som Löfven som statsminister förmodligen måste föra i nästan alla tunga frågor. Tanken är förstås att Socialdemokraterna som parti alltjämt ska åtnjuta ett sådant förtroende att väljarna bortser från en del uteblivna besked.
Det tycks fungera just nu. Men det är nästan ett år kvar till valet. Regeringen har kunnat granskas i sju år. Granskningen av de rödgröna har bara börjat.