För sent för Arafat
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Premiärminister Ahmad Quray gick med på att, tillfälligt, ta tillbaka sin avskedsansökan — som Yasser Arafat i egenskap av president vägrat att godkänna. Men eftersom Arafat samtidigt inte förefaller att vara beredd att medverka till de reformer som Quray anser nödvändiga kommer krisen rimligen mycket snart att flamma upp igen.
Det handlar om att reformera de korrupta palestinska institutionerna. De slukar väldiga summor av den internationella hjälp som är avsedd för de lidande palestiniena — men i stället i mycket stor utsträckning hamnar i fickorna hos palestinska ledare av olika dignitet, med Yasser Arafat som den givmilde Gudfadern.
Utnämningen av Arafats kusin Mussa Arafat till chef för den palestinska säkerhetstjänsten blev det symboliskt övertydliga exempel på denna korruption som till slut rågade måttet. Palestinier sköt på palestinier. Inbördeskriget väntade runt hörnet. Arafat retirerade och avskedade kusinen.
Men som alltid när det gäller Arafat handlar det om kortsiktig taktik och att laga efter råd och lägenhet i ett spel som alltid handlar om kortsiktig makt och aldrig om långsiktiga principer.
I tre decennier har Arafat till det palestinska folkets olycka varit symbolen för dess kamp för en egen stat — men i ännu högre grad en opportunistisk och principlös maktspelare.
I begynnelsen handlade det om oförsonlig kamp. Det fria Palestina skulle byggas på ruinerna av Israel. Sedan friade Arafat till all världens diktatorer, från Leonid Brezjnev till Saddam Hussein.
Först sedan dessa spår körts i botten kunde Arafat förmå sig till att erkänna Israel och inleda vad som åtminstone i början såg ut som seriösa förhandlingar.
Men Yasser Arafat är mycket långt från att vara någon Nelson Mandela och vågade aldrig ta språnget. I stället för en fredsuppgörelse i tecknet av Osloprocessen och den av Clintonadministrationen i Camp David framförhandlade konkreta generösa uppgörelsen blev det ett sammanbrott och den andra intifadan.
Självmordsbomer mot israelerna. Militär vedergällning mot palestinierna. Blod och död. Terror mot trakasserier och förnedring. Fredsdrömmen sköts på en oviss framtid.
Nu behöver en process komma i gång som till omväxling närmar parterna, och inte fjärmar dem från varandra. Det blir svårt på gränsen till omöjligt, eftersom situationens logik snarare talar för att det blir de hårda krafterna som vinner terräng. För Yasser Arafat är det i sanning mycket sent på dagen.