Förändring är möjlig
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Bristande jämställdhet i näringslivet är inte bara ett problem för de enskilda individer som stoppas i sin karriärutveckling när de slår i traditionernas och fördomarnas glastak. Att kvinnor inte lyfts fram till ledande positioner innebär också en förlust för företagen som går miste om den kompetens som halva befolkningen besitter.
Men funderar man över vad minskningen beror på finns anledning att se åtminstone något ljusare på tillvaron. Det går nämligen att göra något åt saken.
För bara ett par år sedan var debatten om behovet av jämställdhet i företagsvärlden intensiv. Flera av Sveriges tyngsta företagsledare engagerade sig i frågan och politikerna ville naturligtvis inte vara sämre. Välbekant, om än inte välbetänkt, är Margareta Winberghs förslag om könskvotering i börsbolagens styrelser.
När debatten var stark skedde också många förbättringar. Fler kvinnor blev chefer. I styrelserummen fick alla Göran och Lars sällskap av en och annan Anna och Åsa. Någon omedelbar könsbalans blev det verkligen inte, men stegen var tydliga och riktningen rätt.
Lärdomen är naturligtvis att det går att åstadkomma en förändring genom långsiktigt och medvetet arbete. När gamla fördomar om att kvinnor inte kan, vill eller mäktar med att ta ansvar på toppnivå bemöts i öppen debatt för att därefter förpassas
till soptippen öppnas allt fler dörrar även inom näringslivet.
Det är dock inte en process som sköter sig själv. Den måste ständigt vårdas av näringslivet självt. Om inte annat så för att det är bra för affärerna.
Men lika farligt som det är för företagarna att luta sig tillbaka och tro att jämställdheten automatiskt kommer med tiden är det för politiker att ständigt spela ut lagstiftningskortet. Jämställdhetsminister Jens Orback har åter blåst liv i frågan om könskvotering. Han utstrålar därmed handlingskraft, men gör själva sakfrågan större skada än nytta.
Det handlar nämligen om så mycket mer än bara styrelserummen. Den verkliga makten i företagen finns hos de chefer som beslutar om den dagliga operativa verksamheten. Där har andelen kvinnor minskat de senaste två åren, visar forskare från Studieförbundet näringsliv och samhälle (DN 31/5). En av de tänkbara förklaringarna är att hotet om styrelsekvotering har gjort att kvinnor i karriären snarare har hamnat i styrelsefåtöljen än i chefsstolen. Det behöver
inte i alla lägen vara fel, men risken är att både företagen och de enskilda kvinnorna går miste om den kompetens och erfarenhet som ett antal år i chefsposition erbjuder. Och att vandra från chefsbordet till styrelserummet är enklare än tvärtom.
Att näringslivets egna företrädare inte har förmått hålla frågan vid liv utan nu uppvisar en tillbakagång är ett rejält underbetyg åt landets företagsledare. Att jämställdhetsministern inte har större fantasi än att fortsätta med gårdagens plakatpolitik är ett rejält underbetyg åt landets politiska ledning.
Jämställdheten förtjänar bättre.