Förbrukat förtroende
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Man kan inte med den bästa vilja i världen påstå att Sverigedemokraterna bidrar till något av dessa goda syften. Men när deras nättidning stoppas efter påtryckningar från UD finns det ändå anledning att ta händelsen på största allvar. Ett sådant agerande strider mot grundlagen. Tryckfriheten finns inte till för att ge utrymme åt det politiskt ofarliga eller korrekta utan just för att skydda åsikter och yttranden som makten — och andra — upplever som obekväma.
Utrikesminister Laila Freivalds har hittills hävdat två, i sig självmotsägande, saker. Dels förekom inga påtryckningar alls från UD:s sida, dels har de påtryckningar som skett bara bestått i att en enskild UD-tjänsteman — på eget bevåg — har informerat ett webbföretag om det allmänna läget och eventuella hotbilder mot Sverige.
Nu visar det sig att hon inte har hållit sig till sanningen. Den enskilde UD-tjänstemannen agerade inte på eget bevåg utan efter samråd med utrikesministern. I dag hävdar Laila Freivalds att hon har missförstått journalisternas frågor när hon sagt att hon inte var inblandad. Det är en uppenbar efterhandskonstruktion, vilket genomskådas av vem som helst som tar del av hennes tidigare uttalanden.
Laila Freivalds kan möjligen leva med att den samlade journalistkåren har tolkat henne som att hon förnekar att UD-tjänstemannen agerat på hennes uppdrag. Betydligt värre är det att Göran Persson uppenbarligen gjorde likadant.
"Han ska hålla sig borta från den typen av aktiviteter," var Göran Perssons bitska kommentar om UD-tjänstemannen så sent som för en vecka sedan. Statsministern har dessutom tidigare sagt att UD:s agerande var "olämpligt" och då samtidigt lyft fram att "det har aldrig sanktionerats av utrikesministern".
När det nu avslöjas att tilltaget i själva verket har godkänts av Laila Freivalds försätts statsministern i en mycket obehaglig sits. Antingen har han redan från börjat vetat hur det hela gick till, men har valt att — med inspiration från tsunamikrisen — skjuta skulden för fadäsen på en underlydande tjänsteman. Mer troligt är dock att han litade på att det utrikesministern berättade för journalisterna var sant.
Laila Freivalds är redan starkt ifrågasatt som minister efter bristerna i regeringens hantering av tsunamin och hon riskerar att fällas i en misstroendeomröstning i riksdagen. Göran Persson har dock hela tiden visat att han vill behålla henne som utrikesminister, trots den starka kritiken.
Men allting har en gräns. Laila Freivalds har agerat i strid med grundlagen och samtidigt fört såväl allmänheten som statsministern själv bakom ljuset. Kan Göran Persson ändå känna sådant förtroende för henne att hon får fortsätta som statsråd?