Ska man tro opinionsundersökningar finns ett massivt stöd för att införa vinstförbud för företag som erhåller skattemedel för att erbjuda vård, skola och omsorg. Ändå tvekar Stefan Löfven när han får frågan om vinsterna. Och det finns förstås ett skäl till detta. Lika säkert som att svenska folket ogillar vad som uppfattas som att skattepengar försvinner i väg i aktieutdelningar, lika säkert skulle en politik där staten tar över privata företag eller tvingar dem att lägga ner verksamheten få opinionen att sparka bakut.
LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldssons förhoppningar om att inga av företagen inom dessa områden kan tänka sig att stänga om de får krav på sig om att inte ta ut vinst är nog tyvärr inte mer än förhoppningar. Om ett vinstförbud införs kommer det att vara omöjligt för många välfungerande skolor, vårdcentraler och äldreboenden att fortsätta med verksamheten. Och detta kommer de dessutom göra mycket tydligt i en valrörelse, om till exempel Socialdemokraterna skulle kräva ett vinstförbud.
Det här inser Löfven och valda delar av hans parti. Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting till exempel. Helene Hellmark Knutsson, oppositionslandstingsråd i Stockholms läns landsting, delar sina förbudsivrande kamraters syn på de problem som återfinns bland de privata alternativen: ”Det handlar bland annat om kortsiktighet, bristande insyn, avsaknad av meddelarfrihet, låga kostnader före kvalitet”, säger hon i ett pressmeddelande.
Men hon konstaterar samtidigt att ”nya arbetssätt, effektivare organisationer och ibland högre kvalitet i tjänsterna har utvecklats i dessa företag”. Med ett vinstförbud, menar Hellmark Knutsson, försvinner inte bara avarterna utan också allt det positiva. Bättre då med en etisk kod där parterna frivilligt kommer överens vilka krav som kan ställas på verksamheten. För att ge överenskommelsen tyngd bör även sanktioner kopplas till koden.
Om en sådan självsanering kan lösa de problem som faktiskt finns återstår att se. Däremot kan förslaget vara ett sätt för Socialdemokraterna att krångla sig ur den besvärliga situation som partiet försatt sig i.
Det skulle också kunna vara en väg ut för borgerliga politiker, som sjungit valfrihetens lov väl okritiskt. Marknaden för vård och skola är ju inte vilken marknad som helst. Men om det är något som de senaste 20 åren har visat är det att valfrihetsreformerna är här för att stanna. Och att de måste ge utrymme för både valfrihet och kvalitet.