Föreningsfria studenter?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det ska erkännas att det inte är lätt att bygga upp elektroniska databaser som svarar på frågor. Men när man får uppmaningen att "skriva på ett enklare sätt med enstaka ord, t ex skola eller sjukvård" efter att ha knappat in ordet "studentkår" infinner sig misstanken att det inte enbart är tekniska problem som gör att ett vettigt svar uteblir.
Enligt svensk grundlag råder föreningsfrihet i Sverige. Ingen ska kunna tvingas att vara med i vare sig en fiskeförening eller en fackförening. Utom på ett område: Alla studenter tvingas att vara med i en studentkår. Avgiften kallas oblygt för terminsräkning och kullkastar myten att svenska universitet och högskolor är avgiftsfria.
Utbildningsminister Thomas Östros tycker att det är bra att föreningsfriheten inte gäller för studenter, eftersom studentkårerna — inklusive nationerna — ordnar så mycket bra verksamhet för studenterna. "Universiteten är beroende av att det finns aktiva kårer", säger ministern.
Ingen påstår att studentkårernas och nationernas verksamhet är meningslös. Uppsalas studenter tränar gärna på Svettis eller Stallet, lånar kurslitteratur på nationsbiblioteket och rundar av kvällen med en öl på nationspuben. En del engagerar sig i ämnesråd och institutionsstyrelser. Verksamheten har alltså betydelse för studenterna.
Studenter brukar ofta beskrivas som landets framtid — dagens studenter är morgondagens beslutsfattare inom både politik och näringsliv. Menar utbildningsministern att morgondagens beslutsfattare måste tvingas in i en förening för att inse sitt eget bästa? Klarar inte myndiga ungdomar i 20—30-årsåldern att själva tillvarata sina intressen genom frivilliga sammanslutningar?
En mycket knapp riksdagsmajoritet bestående av de fyra borgerliga partierna plus miljöpartiet tror uppenbarligen mer om studenterna än vad Thomas Östros gör. De föreslår att kårobligatoriet ska "avvecklas mjukt" de närmaste åren och att en utredning tillsätts — vilket är helt i linje med exempelvis Uppsala studentkårs önskemål.
Ändå finns anledning till oro. Regeringen har de senaste åren visat att den struntar i riksdagsbeslut som går den emot. Att riksdagen principiellt ställer sig bakom ett införande av full föreningsfrihet i Sverige är dessvärre inte samma sak som att regeringen kommer att se till att beslutet blir verklighet. Rosorna i Rosenbad ger uppenbarligen inte mycket för grundlagens principer.