I dag är det kårval i Uppsala och deltagandet spås bli rekordlågt, trots att bara nio procent av studenterna röstade förra året. Studentkårerna kan sägas genomgå en kris. Dels har man svårt att rekrytera: medlemsantalet störtdök efter att regeringen 2010 avskaffade kårobligatoriet för universitetsstudenter. Dels räcker pengarna, som en konsekvens av att färre därmed betalar avgift, inte längre till. Som om detta inte vore nog vill delar av de existerande kårerna dra sig ur. Med andra ord finns ett legitimitetsproblem. I stället för att vara studenternas samlade röst kan kårerna nu sägas tala för några få.
I P3 nyheter (2/4) berättade kårordförandena från några av landets universitetsstäder att de hänför problemen till avskaffandet av tvångsanslutningen. Sedan 2010 är det inte längre obligatoriskt för studenter att vara anslutna till kåren. Det var en historisk reform som var nödvändig – föreningsfrihet är en mänsklig rättighet.
Men studentkårer som sådana har inte spelat ut sin roll. Fler än någonsin studerar vid universitet och högskolor, och naturligtvis är det viktigt att studenternas intressen företräds. Dock är det uppenbarligen värt att ifrågasätta huruvida detta bör ske på traditionellt vis. Liberala studenter, Moderata studenter och Centerstudenter har föreslagit ett decentraliserat system, där fakulteterna får en större roll och Uppsala studentkår får fungera som paraplyorganisation.
Det finns mycket som talar för att en decentralisering är eftersträvansvärd. Nationslivet i Uppsala blomstrar, och även de institutionsbaserade organisationerna är populära. Förra året tilläts teknologerna att starta en egen kår, UTN, vilket varit bra för legitimiteten. Precis som i andra sammanhang är möjligheten att påverka en nyckel till människors engagemang. Men bara en kår kan företräda en grupp studenter och enligt högskolelagen är det vid en konkurrenssituation lärosätet som avgör vilken. I fallet med UTN lät Uppsala universitet inte medlemsantal avgöra. I stället fick teknologerna själva rösta om av vilken kår de ville företrädas. Resultatet blev ett rungande ja för den egna kåren.
Ett kårobligatorium är inte bara moraliskt oförsvarbart utan även lagstridigt. Med bakgrund av att gruppen universitetsstudenter spås bli ännu större är det samtidigt viktigt att den har representanter. Därför bör dagens ordning ses över – kanske kan flera organisationer bli kårer.