En mycket stor majoritet av riksdagsledamöterna säger nej till en lag om kvotering till börsbolagens styrelser - enligt enkät som presenterades i Dagens Industri i går. Därmed är frågan avgjord, det blir ingen lag om könskvotering till styrelserummen, skriver tidningen i en kommentar på första sidan.
Det är nog en förhastad slutsats. Frågan avgörs med vanlig enkel majoritet. Alla vänsterpartister och nästan alla miljöpartister är för, liksom två centerpartister. Bland socialdemokraterna säger 22 nej och 29 ja, medan 45 uppger att de är osäkra. Övriga socialdemokrater har inte svarat. Totalt har Dagens Industri bara fått svar från 176 av riksdagens 349 ledamöter.
Alla tillfrågade moderater, kristdemokrater och folkpartister är mot lagstiftning. Men det hjälper inte om socialdemokraterna, dvs regeringen, bestämmer sig för att föreslå lagstiftning.
I så fall kommer, om partidisciplin och lojalitet med den egna regeringen fungerar likadant i denna fråga som i de flesta andra, den socialdemokratiska riksdagsgruppen med all säkerhet att stödja förslaget.
Ett tjugotal kommer att grumsa internt, men röstar sannolikt med resten av partiet för att inte riskera att utsätta regeringen för ett generande nederlag. Tillsammans med v och mp får då regeringen majoritet.
Det avgörande är alltså vad regeringen, och den tillträdande jämställdhetsministern Jens Orback, verkligen tycker. Han har hittills uttryckt sig på ett sätt som tyder på att han föredrar att företagen själva löser jämställdhetsproblemen i sina styrelser.
Mona Sahlin ställde i juni ett lagförslag i utsikt under hösten. Men möjligen var detta mest avsett som ett hot för att få näringslivet att skärpa sig.
Skrämskott kan fungera - åtminstone en gång. Ambitionen att uppnå ökad jämställdhet är riktig och insiktsfulla ägare borde själva begripa att en jämnare fördelning kan vara till nytta för verksamheten.
Men lagstiftning om kvotering, vare sig det är till regeringen, kommunfullmäktige eller en bolagsstyrelse, motverkar ofelbart sitt syfte.
Den minsta acceptabla andel för det underrepresenterade könet (normalt kvinnor) som lagen stipulerar förvandlas i praktiken lätt till ett tak, samtidigt som de kvinnor som väljs in riskerar att betraktas som inkvoterade för sitt kön och inte för sin kompetens.
Det är bättre med ett starkt och permanent opinionstryck än med en lagstiftning som riskerar att motverka sitt syfte.