Dagens vårbudget kan betyda en vändning för Alliansregeringen efter en trög period. När vårsolen skiner, en opinionsmätning visar på över 50 procents väljarstöd (Demoskop), sjukförsäkringen börjar få acceptans och man kan presentera en stark budget för nästa år, då har saker som tågkaos och förlorade riksdagsomröstningar tillfälligt förpassats till bakgrunden.
Ekonomin är avgjort regeringens största styrka. De starka statsfinanserna gör att det över huvud taget finns ett reformutrymme och den sjunkande arbetslösheten gör att man också vågar använda det. Fler i jobb betyder mer beständiga skatteinkomster över tid än vad man får av bara höga tillväxtsiffror.
Det stora reformutrymmet (25 miljarder) gör också att alla partier i Alliansen kan få utdelning och det är inte minst viktigt när både Centerpartiet och Kristdemokraterna sladdar kring fyraprocentsspärren. För dessa båda gäller det bara att komma på vad man vill göra. Det står inte helt klart efter tisdagens artikel på DN Debatt.
Moderaterna får förstås mest av kakan genom att man nu får genomföra det femte steget i sitt så omhuldade jobbskatteavdrag. Det är omstritt bland forskarna – hur många jobb har det gett och till vilken kostnad? Men det har inneburit flera tusenlappar mer per månad för stora yrkesgrupper och är därför populärt.
Folkpartiets morot för att acceptera ännu ett avdrag är höjd skiktgräns för statlig skatt. Varje steg som närmar sig den ursprungliga skattereformen 1991 är bra och skatt på utbildning och ökat ansvar och kompetensutveckling inom sitt yrke kan aldrig vara av godo för landet.
Apropå dyra jobb blir nu också halverad restaurangmoms verklighet 2012. Enligt beräkningar kan det bli 3 500 nya jobb för 5,4 miljarder kronor. Den förmildrande omständigheten är att det i hög grad handlar om det första jobbet för unga på arbetsmarknaden. Om det fungerar som det är tänkt kan det därför vara värt att pröva.
Flera formuleringar väntar på att fyllas med innehåll. FP får berätta om hur man ska ”förstärka kvaliteten i lärarnas arbete”, KD om hur man ska ”fortsätta stärka kvalitet, tillgänglighet och valfrihet i sjukvården” och C om hur ”förutsättningarna för att driva företag, arbeta och bo i alla delar av landet ska förbättras”. Om inte i dag så gör man det kanske i höstbudgeten?
Riksdagsdebatten i eftermiddag kommer sannolikt att handla om ”ökade klyftor”, om att regeringen åter väljer skattesänkningar framför fler anställda i välfärden. Detta är lätt för regeringen att bemöta eftersom sunda statsfinanser är en förutsättning för välfärden. Men debatten kan också komma att handla om eventuella lättnader för företagen och avsaknaden av miljöpolitik. Den kritiken blir svårare att bemöta.