I de allra flesta länder utgör detta inget problem. Vem gläds inte över att nazismen besegrades? Men för de baltiska folken är historien dess värre inte så enkel. För dem innebar andra världskrigets slut, utöver nazismens nederlag, att deras egna länder åter ockuperades av Sovjetunionen. I Estland, Lettland och Litauen tog andra världskriget i praktiken inte slut förrän de åter blev självständiga 1991.
Det är inte så svårt att räkna ut vilka överväganden som låg bakom Kremls inbjudningar till de baltiska staterna. Antingen skulle dessa säga nej och då ge den ryska propagandan ammunition för angrepp på det slitna gamla temat om "baltisk fascism". Om de sade ja skulle de med sin närvaro legitimera den ryska/sovjetiska historieskrivningen. Om de kom till olika beslut skulle Ryssland ha lyckata splittra dem.
Det sistnämnda är nu fallet. Frågan är dock om det har någon större betydelse. Att man väljer olika lösningar i en konkret situation innebär inte att man är oenig om huvudsakerna — vare sig det gäller synen på Ryssland eller på historien.
Det är Lettlands president Vaira Vike-Freiberga som bestämt sig för att åka till Moskva och delta inte bara i högtidligheterna, utan också i det toppmöte som kommer att äga rum i anslutning till 60-årsminnet.
Hon fattade sitt beslut redan i januari som den första av de baltiska presidenterna, trots att det tidigare sagts att man skulle agera gemensamt och ta god tid på sig. För detta solospel har hon kritiserats, även i dessa spalter.
Men andra hänsyn vägde över. Och med det facit som man nu börjar se konturerna av blir det allt tydligare att hon, trots allt, fattade rätt beslut.
Beslutet innebar inte bara en resa till Moskva, utan också ett åtagande att använda tiden fram till den 9 maj till att påminna om Lettlands tragiska 1900-talshistoria och förklara varför detta datum utlöser motstridiga känslor hos letter (och ester och litauer).
Argumentationen utvecklade hon i en mycket välskriven deklaration. Hon tar upp Lettlands historia vid alla internationella framträdanden. När 60-årsminnet av den sovjetiska befrielsen av förintelselägret Auschwitz högtidlighölls på plats överlämnade hon ett exemplar av den ryska upplagan av en nyutkommen bok om Lettlands 1900-talshistoria till sin ryska kollega.
Det fanns ett element av risktagande i hennes beslut. Kanske skulle världen rycka på axlarna åt letternas lidandeshistoria. Det har hänt förr. Men faktum är att Vaira Vike-Freiberga har fått mycket starkt internationellt stöd — komplimanger från en lång rad statsmän för beslutet att resa till Moskva och utrryck för inlevelse i och förståelse för det baltiska historiska perspektivet.
också Polens och Finlands presidenter knyter an till sina Och när nuländers historia och påminner om den ödesdigra roll Molotov-Ribbentrop-pakten spelade för andra världskrigets utbrott och deras länders öde under kriget börjar det alltmer se ut som om Kreml är på väg att förlora slaget om historien.
Surmulna uttalanden från ryska UD om "försök att skriva om historien" bär syn för sägen. Möjligen är också Vladimir Putins uttalande nyligen om att han "respekterar" de balters uppfattning som anser att deras hemländer ockuperades efter andra världskriget intressant i det sammanhanget.
Niklavs Lapukins
Ledarskribent
Ledarskribent