Vänsterpartiets ledare Lars Ohly liksom EU-kritikern Sören Wibe (s) med flera är inte främmande för tanken att låta riksdagen i stället för folket välja ledamöterna i EU-parlamentet. Men det vore ju detsamma som att underkänna svenska folket. Inget annat land i EU använder den metoden att välja ledamöter.
Andra föreslår val i september. Det skulle nog öka valdeltagandet något i Sverige men säkert inte i andra länder som inte har vanan att ordna val vid den tiden. En idé, som med framgång prövats i somliga länder, är att samordna EU-valet med något annat val.
En tänkbar möjlighet är också att sätta en minimigräns för valdeltagandet, exempelvis 50 procent. Om denna gräns inte uppnåddes skulle riksdagen få ta hand om valet. Detta skulle sannolikt skrämma upp väljarna att delta i högre grad än nu, i synnerhet om man, som många väljare tydligen önskar, vill ge etablissemanget en känga.
En tanke som många luftat är att det låga valdeltagandet hänger ihop med att man inte röstar på en regering. Det skulle tala för att valet till EU-parlamentet skulle kombineras med val till EU-kommissionen. Att låta européerna välja hela kommissionen låter sig inte göra, främst därför att det skulle ge den överstatliga kommissionen alldeles för mycket makt.
Men kanske skulle man kunna låta EU:s väljare utse ordförande i kommissionen. Också detta skulle kunna ge honom - det skulle säkert bli en han - oroväckande mycket makt. Men det är onekligen mer tilltalande än dagens förhållande.
Nu åker utrikesminister Laila Freivalds till EU:s toppmöte senare i veckan för att bland annat diskutera vem som ska bli kommissionens nya ordförande. Och vi har inte den minsta aning om vem hon tänker föreslå eller ens vilka kandidaterna är. Det är verkligen otillfredsställande.
Ett annat förslag som cirkulerar i debatten är att partierna borde nominera mer kända personer till topplatserna på listorna i EU-valet. Jonas Sjöstedt (v) och Cecilia Malmström (fp) har båda gjort en bra valrörelse och har nu fem års erfarenhet av EU-parlamentet. Men övriga partier har inte precis satsat stort. Egentligen borde det vara naturligt för en framstående partipolitiker att avsluta sin karriär som EU-parlamentariker.
Tänk om Ingvar Carlsson, Bengt Westerberg och Carl Bildt hade toppat sina respektive partiers listor i EU-valet! Säkert hade då valdeltagandet blivit betydligt högre. Se bara på Danmark, där 48 procent av väljarna ställde upp - alltså elva procent mer än i Sverige! Där toppar förre statsministern Poul Nyrup Rasmussen socialdemokraternas lista.
Ett förslag, som skulle kunna genomföras ganska snart, är att låta riksdagen spela en större roll. Mycket mer än nu bör riksdagen ta ställning till aktuella frågor i EU-parlamentet.
I stället för att skyffla bort dem till EU-nämnden borde varje utskott i riksdagen ta hand om sina frågor, debatter anordnas och riktlinjer ges till regeringen om hur problemen ska hanteras. Man behöver inte vänta på det nya förslaget till EU:s grundlag, som ger de olika ländernas parlament viktiga nya maktbefogenheter. Men framför allt måste partiernas företrädare ständigt diskutera EU-frågor också när det inte är val.
Det finns gott om idéer att ta fasta på om regeringen och de politiska partierna nu verkligen vill göra något för att reparera några av de brister som visat sig i årets EU-val.