Förödande för eleven
LEDARE. Uppsalas gymnasieskolor anmäler inte längre de elever som skolkar. Det har väckt berättigad förundran och irritation över Centrala studiestödsnämnden, CSN, som svarar för utbetalandet av studiestöd till landets gymnasieelever. Av statistiken framgår att Uppsalagymnasierna förra året anmälde 104 elever till CSN.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Sannolikt är detta en friserad bild av verkligheten. Långt fler skolkar troligen utan att skolorna låter det gå så långt som till CSN-anmälan.
Detta speglar en attityd på gymnasieskolorna som inte är invändningsfri. Gymnasieskolan är i teorin en frivillig utbildningsform. De elever, nästan 100 procent av alla som lämnar grundskolan, som fortsätter skolgången får då studiebidrag som kan ses som en omvandling av barnbidraget för ungdomar över 16 år. De som inte fortsätter gymnasieskolan får inte studiebidrag.
Det gör att det finns ett ömsesidigt ansvarstagande: eleven går i gymnasieskolan och CSN betalar ut studiebidraget. Väljer eleven att inte gå i tillräcklig omfattning i skolan bör alltså — och stipulerar regelverket — CSN dra tillbaka studiebidraget.
De gymnasieskolor som avstår från att anmäla eleverna har förmodligen flera skäl till sitt agerande. Ett är, framgår det av nyhetsrapporteringen i UNT, att CSN:s kvarnar mal så långsamt att eleverna i flera fall hunnit lämna gymnasiet innan fallet kan få en behandling.
Ett annat skäl kan vara att skolan med sin nära kontakt med eleven inser att ett indraget studiebidrag skulle få förödande konsekvenser för eleven och elevens familj. Ty det är inte bara studiebidraget som dras in. Också kommunens stöd för familjens försörjning kan omprövas om eleven inte anses gå i skolan. Såväl bostadsbidrag som eventuellt underhållsstöd kan dras in om eleven är över 18 år.
Skolornas generösa inställning är välmenande och begriplig men också förödande i det långa loppet för eleven själv. Ingen elev har någon nytta av att slippa rimliga krav, i det här fallet att gå regelbundet i skolan. Framför allt är det till elevens nackdel om hon eller han går miste om gymnasieutbildningen. Skolornas kravlöshet är i detta fall allt annat än snäll.
Det tycks dock finnas ett systemfel i hanteringen av skolk och studiebidrag. Centrala studiestödsnämnden har under många år fått utstå stark och berättigad kritik för att den inte kunnat handlägga högskolestuderandes studiemedel på ett tillfredsställande sätt. Under de senaste åren tycks dock kapaciteten ha ökat och kritiken mattats.
Kommer kanske gymnasieskolornas anmälningar om skolk längst ned i ärendehögarna? Är detta fallet bör i så fall resurserna till CSN öka.
Det kan också finnas lägen där situationen för den skolkande eleven är skör men där åtgärder från skolans sida kan få eleven att ändra sitt beteende och återgå till en normal skolgång. Ett indraget studiebidrag kan i ett sådant fall vara direkt fel.
Generellt gäller dock att också gymnasieelever bör klara av normala krav på kontinuerlig närvaro i skolan. Kraven är ju ställda med elevens bästa för ögonen.