Om det är något som socialdemokraterna och Mona Sahlin behöver mer än allt annat just nu så är det en valfråga som kan återskapa intresset för partiet bland storstadsväljarna. Partiet står hyfsat starkt ute i landet, men opinionssiffrorna i storstäderna har länge varit usla. Och utan ett bra resultat i storstäderna är valet förlorat.
I kontrast till Lars Ohly som räknade upp hur många tänkbara nya utgifter som helst i sitt tal i Almedalen valde Mona Sahlin att ge konkreta löften i en enda fråga - mer ska satsas på förskolan. Alla barn ska få möjlighet att gå trettio timmar i veckan, även om deras föräldrar skulle vara arbetslösa eller föräldralediga och öppettiderna ska göras mer flexibla så att de passar med föräldrarnas arbetstider, även om dessa inte inträffar mellan klockan nio och fem.
Det är klart att en sådan ordning som Sahlin skisserar skulle uppskattas av många hårt arbetande storstadsföräldrar som har svårt att få livspusslet att gå ihop. Förslaget är alltså alldeles utmärkt – men det kan visa sig vara mycket dyrt för kommunerna och den finansiering som Sahlin skisserade ifrågasattes omedelbart i går av ledande allianspolitiker.
Samtidigt som Mona Sahlin höll presskonferens lade de fyra regeringspartierna fram ett eget program för välfärdssatsningar under kommande år. Också Alliansen vill ge mer till kommunerna och skolan. Också de förslagen är alldeles utmärkta – mer till lärarfortbildning, mer undervisning i svårare skolämnen, lärlingsutbildning inom ramen för gymnasieskolan, värn av verksamheter som riktar sig till barn och unga. Och tidigare i veckan preciserade Fp-ledaren Jan Björklund vad den värdighetsgaranti för äldre som regeringen planerar skulle kunna innebära: rätt till regelbundna promenader, rätt att välja mellan flera maträtter, rätt för par att bo ihop även om den ena behöver mer vård än den andra. Och inte heller detta är gratis.
Kvaliteten i välfärden är avgörande för den ekonomiska tillväxten, sade Mona Sahlin. Jodå – men det omvända är lika sant. Utan en ekonomi i gott skick så har vi inte råd med den välfärd som vi önskar. Men på den punkten är det regeringen och inte de rödgröna som i dag står för trovärdigheten.
Kanske är det insikten om detta som får Sahlin att fastna i den överdrivna och ödesmättade retorik som dök upp också i talet senare på kvällen. Jämlikhet och solidaritet står mot egoism och ökade klyftor. Den som föreslår trettiotimmarsgaranti i förskolan är tydligen god och solidarisk, den som föreslår ut-och-gå-garanti för äldre är ond och egoistisk.
Det finns mycket gott i socialdemokratin. Men godheten är inte isolerad till S eller ens till de rödgröna. Man kan kritisera regeringen utan att hamna i retoriska orimligheter. Och den djupare förklaringen till socialdemokraternas opinionsproblem kan mycket väl vara att många väljare är utleda på den typ av retorik som partiet och Sahlin själv så ofta hemfaller åt.