Förstår sitt eget bästa
LEDARE. Rådande arbetsrätt är mycket fördelaktig för dem som lyckas ta sig över muren och etablera sig på arbetsmarknaden men för dem som står utanför bidrar den bara till att göra muren hög och svårforcerad.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
De flesta skulle väl svara ja på frågan, utan större funderande. I många fall och på många områden skulle ett sådant pragmatiskt handlingssätt utan vidare spisning betraktas som höggradigt förnuftigt — i varje fall om inget annat som dessförinnan prövats hjälpt.
Mer komplicerat blir det när frågan begränsas till att handla om arbetsmarknad och arbetsrätt.
Centerpartiet föreslog nyligen att en ny typ av ungdomsavtal skall införas, gällande unga upp till 26 år. Tanken är att den som är anställd med ett sådant avtal under de två första åren får en minskad anställningstrygghet och kan sägas upp med omedelbar verkan. Poängen med förslaget är förstås att göra det lättare för företag att anställa och för ungdomar att få in en fot på arbetsmarknaden.
Från LO inflöt givetvis det rituella ramaskriet om detta nattsvarta övergrepp mot allt vad facklig kamp och landvinningar heter.
Mer överraskande var kanske den kallsinnighet som alliansbröderna från moderaterna och folkpartiet visade centerförslaget. För även om de naturligvis är rädda för att bränna fingrarna i en valrörelse med arbetsrätten som tema (det har hänt förr) kan de knappast förneka att det problem, som centern med sitt förslag vill angripa är högst reellt.
Sanningen är ju att rådande arbetsrätt är mycket fördelaktig för dem som lyckats ta sig över muren och etablera sig på arbetsmarknaden — men att den för dem som står utanför bara bidrar till att göra muren så mycket högre och mer svårforcerad.
En fråga som det ligger nära till hands att ställa sig är vad målgruppen för förslaget, det vill säga de unga, tycker. Det har också centern gjort genom att beställa en opinionsundersökning från Temo.
Som alltid kan man ha synpunkter på hur starka slutsatser som skall dras av opinionsundersökningar med drygt tusen svarande. I det här fallet kan dock till Temos (och centerns) försvar sägas att frågan är tydligt formulerad — och utslaget är mycket klart.
Det framgår med all tydlighet att det handlar om en försämring, mins- kad anställningstrygghet och möjlighet att sägas upp med omedelbar verkan.
Mot den bakgrunden är det intressant att utslaget är så tydligt. 54 procent av svenska folket anser att förslaget är bra, 37 procent att det är dåligt.
Och ännu intressantare, av de närmast berörda, ungdomarna i åldern 16—29 år anser två av tre — 64 procent mot 31 procent — att förslaget är bra.
Det är rent av så att det bland socialdemokratiska sympatisörer finns en liten övervikt för förslaget, medan det väger jämnt bland LO:s medlemmar. Vänsterpartister och norrlänningar är, föga överraskande, emot.
Kan det vara så att dagens ungdomsgeneration, som känner arbetslöshetens isande hot, intuitivt förstår sitt eget bästa mycket bättre än den konservativa och förstelnade arbetarrörelsen som klänger sig fast vid en modell som inte längre fungerar?