Försvaret betalar
Den ökande brottsligheten har med rätta oroat väljarna. Folkpartiet har fångat upp stämningarna och drivit hårda krav, till exempel på fler poliser. Moderaterna har också tagit upp den tråden. Det är uppenbart att detta haroroat regeringen.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Nu var det alltså dags för omtänkande. Statsminister Göran Persson hade beväpnat sig med ett omfattande program för kamp mot brottsligheten när han steg upp i riksdagens talarstol i går. Rättsväsendet skulle få betydligt ökade resurser, och då talade han om poliser, åklagare, kriminalvård, men också lärare, fritidsledare med flera, alltså alla som möjligen kunde bidra till att minska brottsligheten.
Problemet är ju bara att regeringens budget redan går med stora underskott. Var skulle pengarna tas?
Men Göran Persson visste råd: Pengarna ska tas från försvaret. Där fanns uppenbarligen hur många miljarder som helst att ta, eftersom det inte finns några hot mot Sverige.
Invändningar från moderatledaren Fredrik Reinfeldt att pengarna till försvaret uppenbarligen redan är intecknade för långsiktigt bindande avtal om materiel och avgångsvederlag till avskedade officerare brydde sig statsministern inte om. Inte heller tog han upp regeringens löfte till FN och EU att Sverige ska satsa ännu mer på militära uppdrag utomlands. Försvaret är uppenbarligen en outsinlig penningkälla.
Annars gav statsministern en ovanligt dyster bild av läget. Han erkände att han blivit förvånad över att konjunkturen ännu inte vänt uppåt. Det behövdes alltså nya satsningar, inte minst för att minska arbetslösheten. Den vanliga skönmålningen av ekonomin lyste helt med sin frånvaro. Men så långt som att ta ansvar för missförhållandena gick han förstås inte.
Göran Perssons vanliga angrepp på oppositionen försvårades dels av att han själv just presenterat ett paket som svar på folkpartiets krav, dels på att Fredrik Reinfeldt, som i går debuterade som partiledare i riksdagen, höll en sval, resonerande ton. Göran Perssons vanligen så effektiva retoriska stil skulle kunna uppfattas som gnällig eller aggressiv i förhållande till moderatledarens mjuka framtoning, vilket statsministern givetvis själv insåg.
Så Göran Persson var faktiskt ovanligt snäll mot den samkörda oppositionen. Vad månde detta leda till?