Försvarsbeslut i lös vikt
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Redan kivas de såta tu om innebörden av uppgörelsen. Regeringspartiet talar om en uppgörelse om Arvidsjaur, medan vänsterpartiet hävdar att man gjort upp om försvaret. Och om åtta veckor följer nästa akt i detta sorgliga skådespel, då ÖB kommer att tvingas lägga fram nya besparingsförslag eftersom det försvarsbeslut som kommer att fattas endera dagen då kommer att ha kapsejsat på grund av akut underfinansiering.
En gång i världen gjorde dåvarande statsministern Olof Palme och dåvarande vpk-ledaren Lars Werner upp om matmomsen i riksdagens talarstol. Det var för den tiden lätt pikant och saknade inte ett visst underhållningsvärde. Men försvarsfrågan är faktiskt alldeles för viktig för att den skall göras till föremål för hästhandel av detta motbjudande slag. Försvaret utgör en av hörnstenarna i säkerhetspolitiken, som i sin tur är det redskap med vars hjälp ett land säkrar sin frihet, sitt oberoende och sitt inflytande i världen.
Sverige har med hjälp av en unik kombination av geografiskt läge, tur och en skicklig om än inte alltid särskilt ärofull politik lyckats behålla sin fred i nästan 200 år. För historie- och perspektivlösa politiker kan det ligga nära till hands att under sådana omständigheter ta försvaret med en klackspark. Majoriteten av jordens länder har en annan, mindre lyckosam historia. De betraktar rimligen spektaklet i Stockholm med lika delar avsmak och förundran.
Det är en skandal av stora mått att regeringen så grundligt misskötte försvarsbeslutet. Det sakliga underlaget undermåligt. En låsning till stödpartierna som gjorde att en blocköverskridande uppgörelse omöjliggjordes — och som grädde på moset släpptes vänsterpartiet, kommunisternas parti, in i den säkerhetspolitiska stugvärmen.
Bedrövligt!