Det är pinsamt och plågsamt, ett ovärdigt skådespel, som bottnar i statsministerns ignorans, försvarsministerns inkompetens - och vänsterpartiets virrighet. Men försvarsfrågan är alldeles för viktig för att få misshandlas på detta sätt.
Tisdagen präglades av de många förvirrade och innehållslösa beskeden. Eftersom kommunistledaren och statsministern träffades under dagen uppstod det med tanke på förutsättningarna ingalunda orimliga ryktet att det nu äntligen skulle bli en uppgörelse om försvaret.
Men icke. Det hade, klargjorde statsministern, bara varit fråga om herrarnas vanliga "höstdiskussion". Om försvaret hade icke ett ord yttrats. Den frågan "ligger i riksdagen", deklarerade statsministern distanserat - som alltid när något i någon mening obehagligt eller svårt hotar att störa friden.
Kommunistledaren instämde i verklighetsbeskrivningen. Försvarsfrågan hade de bägge höga herrarna kommit överens om att låta sina respektive partiers gruppledare i riksdagen sköta.
Så nu pågår det "samtal", inte "förhandlingar", i riksdagen mellan gruppledarna och mellan enskilda s- och v-ledamöter. Under tiden sammanträder vänsterpartiets riksdagsgrupp mer eller mindre konstant. Fortfarande är minst två ledamöter inriktade på att rösta för det borgerliga yrkandet om återremiss av hela förslaget till försvarsutskottet. Någon ledamot tänker stödja regeringen. Åtminstone tidigare var vänsterpartiets linje att lägga ner sina röster när det egna förslaget fallit.
Men ingen vet hur det blir. Lidelserna svallar och ryktena löper. Kommunistledaren verkar helst av allt vilja två sina händer och vara någon annan stans.
Det kan diskuteras vilka bevekelsegrunder som är de avgörande när vänsterpartisterna skall bestämma sig, styckevis och delt, för hur de skall rösta. Några är sårade över att socialdemokraterna betraktar dem som "röstboskap", andra kämpar för sitt lokala regemente.
Vad man däremot lugnt kan fastslå är att omsorgen om försvaret kommer så långt ner att den inte ens får plats på vänsterkartellens prioriteringslista.
Att socialdemokraterna betraktar försvaret som en mjölkko är en sak, och illa nog. Men vänsterpartiets hållning är om möjligt ännu mer ologisk, eftersom man vill ha mer verksamhet men spara lika mycket som regeringen.
Spektakel var ordet.