Försvinnande folkrörelser
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Jag läste med intresse Gunvor Hildéns kolumn (UNT 17/1) Hur botar man bristen på partimedlemmar? Eftersom jag i yrkeslivet är specialiserad på att hjälpa ideella organisationer att fungera bättre, vill jag gärna bidra med några synpunkter ur detta oftast helt försummade perspektiv.
Inom partiernas medlemskader kan man i dag urskilja fyra olika grupper: Partiets egna förtroendevalda, aktiva i politiska uppdrag, övrigt aktiva, och slutligen de passiva. De två första har arvoden, de två senare inte. Enligt SCB:s Föreningslivet i Sverige (2003) är det enbart de två senare som minskar. Det är alltså de ideella krafterna i partierna som försvinner.
Så egentligen är bilden mycket mörkare än den Gunvor Hildén målar upp. Det är folkrörelserötterna i lokalsamhället som försvinner.
Är det dessutom möjligen så illa i dag, att arvodessystemet är en viktig faktor för att hålla partiernas medlemsantal uppe? Vad händer med demokratin i ett parti där medlemskapet också är grunden för ens försörjning? Och går det verkligen att upprätthålla skillnaden mellan förtroendevalda och tjänstemän i parti och politik när de alla arbetar heltid och mot ersättning?
Ur min synvinkel är medlemstalets utveckling en av de viktigaste indikationerna på en förbundslednings förmåga. Om antalet medlemmar och ideellt aktiva går kraftigt ner trots att organisation och syfte fortfarande är relevant, då är det i allmänhet fel på ledningens förmåga att anpassa organisationen till en föränderlig omvärld. Med de rätta inre åtgärderna går trenden att vända. Det är oftast ett mångårigt arbete. Men först måste man naturligtvis ställa
rätt diagnos.
Till de viktigaste yttre faktorerna som negativt påverkat partiernas förmåga att mobilisera medlemmar räknar jag följande långsiktiga trender:
l Kommunsammanslagningarna, som etablerat och utvidgat klyftan mellan individ och samhälle inom och utom partierna.
l Urbaniseringen, framför allt de tre storstädernas tillväxt, som undergrävt de traditionella framgångsmodellerna för folkrörelserna.
l Partistödet, som vartefter att det ökat har minskat partiernas beroende av medlemmar och sympatisörer.
@3a Text:Det finns också inre faktorer, men där måste man titta närmare på varje parti för sig.
Christer Leopold
organisationskonsult