Just nu har EU-parlamentet avslutat sin utfrågning av blivande EU-kommissionärer. Att "förhören" varit både hårda och detaljerade framgår av det faktum att en kandidat redan blivit underkänd, Rocco Buttiglione. Också i USA får personer som utnämns till höga poster finna sig i att bli grillade av kongressen.
I Sverige har regeringen utnämningsmakten. Urvalet ska ske efter "förtjänst och skicklighet". Men av någon anledning är påfallande många förtjänta och skickliga personer socialdemokrater. Kanske är det så att nästan alla lämpliga personer råkar vara socialdemokrater.
Eller kanske blir lämpliga personer socialdemokrater för att på så sätt lättare få det lämpliga jobbet? Eller kan det möjligen vara så att socialdemokratiska regeringar föredrar att placera partikamrater på viktiga uppdrag? Eller behöver en socialdemokratisk regering lämpliga jobb för personer som man vill bli av med av en eller annan anledning?
Varje år har riksdagen en debatt om detta. De borgerliga partierna och miljöpartiet konstaterar att regeringen missbrukar utnämningsmakten. Flera utmanande exempel brukar nämnas. Främst förstås utnämningen av Carl Tham till ambassadör i Tyskland och Margareta Winberg i Brasilien. Båda saknar de kunskaper och andra egenskaper som behövs på dessa poster. Höga diplomater med just sådana kunskaper får se sig förbisprungna av okunniga politiker.
Men exemplen kan mångfaldigas. Det finns 31 ordförande i universitets- och högskolestyrelser. Av dem har 17 politisk bakgrund. Och av dem är inte mindre än 13 socialdemokrater. Det är inte fel med politisk bakgrund på sådana poster. Men inte så många och framför allt inte så många socialdemokrater.
En undersökning visar att vid 20 av de viktigaste myndigheterna har nio chefer politisk bakgrund, alla socialdemokrater. Även socialdemokraterna måste inse att detta är orimligt.
Det finns en tradition med självständiga myndigheter allt sedan 1600-talet i Sverige. Många hävdar att den traditionen inte längre kan uprätthållas och att regeringen, precis som i många andra länder, borde styra myndigheterna. Det är möjligt att detta är framtidens melodi, men det är sannerligen inte detsamma som att statliga topptjänster ska förbehållas avdankade s-politiker. Politisk erfarenhet kan vara bra ibland men kan inte vara förbehållen socialdemokrater.
I stället borde riksdagens utskott införa obligatorisk utfrågning av kandidater till vissa topptjänster. Regeringen skulle då tvingas fundera allvarligt på om den där avpolletterade ministern verkligen var den bästa kandidaten till det lediga toppjobbet. Om utskottet underkände kandidaten skulle ju regeringen få stå där med skammen.
Och riksdagsledamöterna skulle få lysa i offentlighetens ljus, något som de annars inte är så bortskämda med. Visst vore det värt ett försök!