Ett X2000-tåg mot Köpenhamn med flera hundra passagerare ombord passerade olycksplatsen i Stuvsta bara en timme före urspårningen natten mellan måndag och tisdag. En vagn tre vagnar bort från loket krängde till. Olyckan kunde likaväl ha inträffat då, med stora personskador som följd, i stället för 40 minuter senare när posttåget passerade.
Föraren på X2000-tåget slog larm till Trafikledningscentralen, inte bara en utan två gånger. Trafikledningscentralen beslöt då att skicka ut servicepersonal för att undersöka banan, men lät trafiken fortgå som tidigare. Ändå säger föreskrifterna att trafiken ska stoppas så snart som möjligt när det råder fara för människor, miljö eller egendom.
Vad som egentligen hände håller nu på att utredas. Det är naturligtvis mycket oroande om rutinerna brister – särskilt i ett läge när det tycks finnas skäl att ifrågasätta hur underhållet av spåren egentligen sköts. Fackförbundet Seko har undersökt rälsen och uppger sig ha funnit rostskador och sprickor nära olycksplatsen. Också de uppgifterna utreds nu av Trafikverket som har ansvaret för banornas kvalitet.
Tågkaos kan det alltså bli också utan snöoväder. Men medan vädret ändå är en faktor som inte går att kontrollera eller fullt ut värja sig mot så är det annorlunda med spår och växlar. Standarden ska regelbundet kontrolleras så att eventuella skador kan åtgärdas. Men i det nu aktuella fallet ska varningar om dålig kvalitet ha kommit redan långt före olyckan utan att någon åtgärd vidtagits.
Kanske visar utredningen att Trafikverket ändå gjorde en rimlig bedömning och att andra faktorer var avgörande för olyckan. En hjulaxel på loket hade brustit – om den brast på grund av urspårningen eller om denna berodde på att axeln brustit lär visa sig ganska snart. Men även om urspårningen inte direkt kan lastas på Trafikverket så är förtroendet för järnvägstrafiken i landet redan skadat efter många vintrars elände.
Om allmänheten uppfattar att grundläggande infrastruktur inte fungerar så är det illa både för de direkt ansvariga och, ytterst, också för den politiska ledningen.