Rapporterna från översvämningarnas Småland mildrades på onsdagen, men läget är fortfarande allvarligt. Ordet ”naturkatastrof” var aldrig riktigt adekvat för ett läge där ett antal källare vattenfylldes, men där människor varken skadades eller blev hemlösa.
SMHI och vissa medier får ta ett gemensamt ansvar för att undvika övertonerna under en tid på året då regnet, men inte nyheterna, står som spön i backen.
Slutnotan i Småland kan ändå hamna i miljardklassen, men det riktigt allvarliga är vad som kan hända på längre sikt. Temperaturen stiger på jorden och de många regnrekorden världen över är tecken på samma sak, att klimatet är på väg att förändras. Arrangörerna av OS i London i slutet av månaden oroas också över väderprognoserna. Regnet över de brittiska öarna ser ut att fortsätta.
Det gäller således för människan att planera. I Sverige kan exempelvis inte kommuner fortsätta att aningslöst ge bygglov runt större sjöar och vattendrag. Det kommer att få konsekvenser. Och det är inte bara dåligt väder vi ser vid horisonten, det är ett varmare och fuktigare klimat.
I de beslutande församlingarna, lokala, nationella och globala, måste klimatfrågan åter lyftas upp högst på dagordningen. Den stora miljökonferensen i Rio de Janeiro i juni visade tydligt att det nu är den ekonomiska krisen som prioriteras högst. Inga ledare från större nationer fanns på plats och slutdokumentet blev också urvattnat.
Men ett fungerande klimat är förutsättningen för att kunna bryta den ekonomiska nedgången. Inställda evenemang, förstörd infrastruktur och vattenfyllda lager i småföretag ger ingen tillväxt. Att satsa på förnybara bränslen är den lönsamma vägen framåt. Politikerna måste klara att hålla två bollar i luften samtidigt, då klimatet och ekonomin är intimt förknippade med varandra.
Aftonbladets ledarsida menar på onsdagen att den svenska regeringen inte tar klimathotet på allvar. Och det kan man alltid säga, att vi ”gör för lite för klimatet”. Det är också sant, då rege-
ringen, alla kommuner, alla företag och i stort sett alla svenskar skulle kunna göra mycket mer för att minimera utsläppen av växthusgaser.
Men ledarskribenten slutar inte med denna självklara slutsats. Att Fredrik Reinfeldt inte åkte till klimatmötet i Durban är ett tecken på att han struntar i klimatet, enligt AB, trots att mycket få ledare var på plats där och trots att Reinfeldt var en av få på plats i Rio nyligen. Riktigt bisarr är anklagelsen att Sverige bidrog till att sänka klimatmötet i Köpenhamn 2009, där Kinas Wen Jiabao lämnade mötet sista dagen. Alla bedömare är ense om att Sveriges ordförandeskap den hösten ledde till ett bra bud från EU, ett bud som också var nära att ge resultat.
Men, som sagt, vi kan göra mer för att förebygga, både för i morgon och för framtiden.