I går bröt alltså överläggningarna om en tysk modell för den svenska kärnkraftens avveckling samman. Regeringens förhandlare Bo Bylund och kraftindustrin kunde till slut inte enas om en avvecklingsprocess i kraftindustrins regi och på dess ansvar.
Som ett brev på posten kom beskedet från de tre partier som utgör den rödgröna majoriteten i energifrågan om att Barsebäck 2 skall avvecklas nästa år - även om näringsminister Pagrotsky smög med en liten brasklapp om att det inte är säkert att det blir så.
Om "ett par år" är det sedan meningen att de tre partierna skall träffas för att undersöka hur det ser ut med de äldsta reaktorerna, och sedan skulle nästa avveckling kunna genomföras 2010-2015.
Det hela kompliceras något av att det inte är den vanliga trilskande rödgröna trion som ingår i just denna majoritet. I miljöpartiets ställe har nämligen centern inträtt.
Dess företrädare Eskil Erlandsson sade oskuldsfullt i går att detta samarbete inte skulle störa den borgerliga alliansen. Man kunde lägga energifrågan åt sidan, menade han. Sådant har hänt förr.
Problemet är ju bara att centern nu bundit upp sig för att 2007 träffa socialdemokraterna och vänsterpartiet för att undersöka hur man skall gå vidare. Men hur kommer det att se ut om centern då sitter i en borgerlig fyrpartiregering? Minnesbilderna från tidigare borgerliga energipolitiska trätor och röror tränger sig obönhörligen på.
Man kan nog utgå ifrån att det taktiska syftet att visa upp den borgerliga splittringen i energifrågan var en viktig drivkraft när den socialdemokratiska ledningen bestämde sig för att driva fram gårdagens beslut.
Några sakliga skäl för beslutet går i alla händelser inte att upptäcka. Den el som försvinner när Barsebäck 2 stängs måste ersättas med något annat. Vad det sedan är tycks inte spela någon större roll.
Ty sådan är den förvridna logiken bakom dagens energipolitik att vad som helst är bättre än svensk kärnkraft - till och med naturgas som bidrar till att öka växthuseffekten.