Att skolan är Jan Björklunds stora profilfråga behöver knappast någon tvivla på. Men allteftersom väljarintresset inom området har vuxit, har viljan att prata skola bland övriga partier stärkts.
S har exempelvis föreslagit läxhjälp åt alla, samt 1 000 nya specialpedagoger, men också M och MP har med växande iver tagit plats i debatten. Sammantaget har konkurrensen ökat.
Parallellt med att fler händer sträcker sig efter Björklunds kaptensmössa för utbildningsområdet, tycks även en viss skolmättnad finnas internt inom FP.
I såväl oktober månads provval, som i en förtroendemätning av Expressen/Demoskop (14/11), har Björklund fått se sig besegrad av EU-minister Birgitta Ohlsson (FP). Ohlsson har, som bekant, tydligt profilerat sig på jämställdhetsområdet.
Dags att tänka nytt, således?
På partistämman öppnade Björklund med att prata just jämställdhet. Efter en historisk tillbakablick om liberalismens betydelse i frågor som allmän rösträtt och individuell beskattning, valde Björklund att lyfta fram konkreta förslag inom området i dag.
Han förespråkade såväl en tredje pappamånad i föräldraförsäkringen, som att införa ett samtyckeskrav i sexualbrottslagen.
Förslagen är bra. Trots att kvinnor numera, generellt sett, har högre utbildningsnivå än män är skillnaderna på arbetsmarknaden – både vad gäller lön och sjukskrivningstal – stora. Där är den tredje pappamånaden ett steg i rätt riktning.
Många är också de som har upprörts över hovrätternas friande domar i uppmärksammade sexualbrottsmål, varför ett samtyckeskrav är viktigt.
Mycket talar därtill för att alliansen behöver öka sin trovärdighet i jämställdhetsfrågor.
Från jämställdhet gick Björklund över till att tala om handelns betydelse för globalt välstånd, samt värdet av EU-samarbetet. På det sättet befäste han FP:s profil som ett internationellt inriktat parti.
Sedan berördes de ekonomiska utmaningarna i dagens Sverige och hur uppressade ingångslöner verkar för att exkludera unga från arbetsmarknaden. Björklund nämnde också att skattesänkningar inte behöver stå i motsats välfärdssatsningar, förutsatt att fler kommer i arbete. Först därefter luftades skolfrågan.
Sammantaget visade Björklund på en nytillkommen vilja att fronta med annat än skolan – samt att jämställdhet numera prioriteras inom partiet. Det är välkommet och kan mycket väl bli ett vinnande drag.