Brasiliens president Dilma Rousseff har hittills hanterat massdemonstrationerna i landet med fast hand. Hon har gång på gång upprepat att det är en grundläggande demokratisk rättighet att uttrycka sina åsikter, samtidigt som hon proklamerat nolltolerans mot våld och skadegörelse. Polis och militär har hittills lyckats relativt väl med balansgången att upprätthålla lag och ordning utan att heller bruka övervåld från statens sida.
Men protesterna upphör inte – tvärtom har de tilltagit i styrka under den andra veckan. Och detta orsakar huvudbry för en president som tycker att hon, tillsammans med företrädaren Lula da Silva, gjort sitt för att minska spänningarna i landet.
Under deras sammanlagt elva år vid makten har över en fjärdedel av befolkningen lämnat fattigdomen bakom sig och klivit in i medelklassen, utbildningssystemet har byggts ut och Brasilien passerar snart Frankrike och tar plats som världens femte största ekonomi.
Till framgångens baksida för Dilma Rousseff hör att den stora välutbildade medelklassen gör henne uppmärksam på att det fortfarande återstår mycket arbete innan orättvisorna besegrats, på att en privilegierad klass av brasilianare berikat sig oanständigt mycket på den ekonomiska uppgången och på att denna uppgång också haft ett pris i form av miljöförstöring, särskilt då i de vidsträckta regnskogsområdena.
Det sägs ha varit höjda priser på buss och tunnelbana (med 60 öre) som utlöste demonstrationerna, men detta förslag togs snabbt tillbaka. Däremot kvarstår den utbredda korruptionen, och särskilt då ett nytt lagförslag (PEC 37) som skulle minska befogenheterna för åklagare att ingripa mot korruptionsbrott. Och så naturligtvis de storslagna planerna för Rio de Janeiro, värd för såväl fotbolls-VM (2014) som sommar-OS (2016).
Korruption och stora idrottsevenemang hör ihop. De offentliga finansiärerna betalar vad det kostar då arenorna måste vara klara i tid. Att kostnaderna skenar iväg är närmast en självklarhet och Ryssland sätter i februari nästa år ett svårslaget rekord med det betydligt mindre vinter-OS som ska hållas i Sotji.
Notan ser ut att landa på svindlande 320 miljarder kronor och det är säkrast för den brasilianska regeringen att detta inte slås redan två år senare.
För 30–40 år sedan var olympiska spel en förlustaffär som plågades av bojkotter. År 1984 klev så en läskedrycksfabrikant in bakom OS i Los Angeles och resten är historia.
Men metoden att använda OS-arrangemang som ett sätt att ena landet och sätta fart på ekonomin har nu nått vägs ände. Precis som för Brasiliens ekonomi behövs det andra reglage än en gaspedal för att hålla ekipaget på rätt spår. President Dilma Rousseff har med VM och OS spänt upp dubbla segel i en redan hård medvind. Nu måste hon förhindra en kantring, vilket blir hennes svåraste uppgift hittills.