Allt fler börjar upptäcka baksidan av metoo-kampanjen, att oskyldiga kan hängas ut för övergrepp de aldrig begått, alltså att metoo-flaggan kan användas för personliga vendettor av olika slag. Men den baksidan har funnits med från början. Det hindrar inte att metoo är en av de viktigaste samhällsförändringarna på lång tid som i förlängningen kan komma att påverka vardagen för miljoner, i bästa fall miljarder, kvinnor.
En känd svensk filmregissör hängdes ut på en facebook-sida för ett sexövergrepp han ska ha begått för 25 år sedan. Han säger att hela historien är falsk, att han visserligen haft sex med kvinnan men under helt andra omständigheter. Nu har han, inte uthängd med namn men lätt identifierbar i texten, fått sitt liv förstört. För sin familj och sin övriga omgivning är han en våldtäktsman. Ingen rök utan eld, och det stod ju på metoo.
Om det är som han säger är det fruktansvärt. Han har polisanmält kvinnan för förtal och en förundersökning som kan leda till åtal kan inledas. Det hon påstås ha gjort är olagligt, men bevisläget är förstås lika svårt där som för ett 25 år gammalt övergrepp. Ord står mot ord.
Men i stort sett alla vet om att det är olagligt att förtala någon, liksom att komma med falska anklagelser. Mycket få gör det också. Risken finns alltid där, före liksom efter metoo, och ska hanteras av polis och rättsväsende. Man ska vara medveten om riskerna, men den som hävdar att detta är ett argument mot metoo-kampanjen är alldeles fel ute.