De undersökningar som gjorts av utvecklingen hittills i vårt land tyder på att globaliseringen i huvudsak har medfört fördelar. De negativa effekterna har för det mesta drabbat enstaka personer som förlorat sina jobb. Men de har oftast relativt snart hittat nya arbeten.
Men att det har gått bra hittills betyder ju inte att det kommer att gå lika bra i framtiden. Många forskare har engagerat sig för att hitta de faktorer som gör att ett land kan klara sig i den nya omgivning som de snabba framstegen i låglöneländerna Kina och Indien har skapat.
Resultaten är entydiga: Det är kunskap i mycket vid bemärkelse som är avgörande, inte minst villigheten att skaffa sig kunskap. Två europeiska så kallade tankesmedjor, Lisbon Council i Bryssel och Deutschland Denken i Frankfurt, har ägnat mycket arbete åt att försöka få fram vilka faktorer som är viktigast för att nå denna kunskap och vilka länder som klarar den uppgiften bäst.
Fyra faktorer har de båda instituten efter mycket forskning valt ut, berättar den i hela världen lästa brittiska tidskriften Economist. Den första är utbildning i den vanliga bemärkelsen, men också vuxenutbildning, vidareutbildning och företagsutbildning. Man har också tagit hänsyn till hur modern utbildningen är. Med hänsyn till betydelsen för framtiden har man också vägt in hur mycket tid föräldrarna tillbringar med sina barn.
Den andra faktorn är sysselsättning, det vill säga hur man utnyttjar arbetskraften och dess utbildning. Den tredje faktorn är produktivitet. Då har man räknat den i förhållande till befolkningen, inte i förhållande till antalet arbetade timmar som är det vanliga. Den fjärde är befolkningsutvecklingen, alltså andelen äldre, nyfödda, inflyttade etc. Om befolkningen i arbetsför ålder minskar är det ju illavarslande för landet.
Och vad blir då resultatet om man väger ihop alla dessa faktorer? Jo, Sverige står i särklass jämfört med alla andra länder i EU. Visserligen är t ex Finlands utbildning bättre, men svenskar (och danskar) använder mer tid än alla andra för att ta hand om sina barn, vilket delvis förklarar den svenska ledningen.
I toppen på listan finns förutom Sverige även Danmark, Storbritannien, Österrike och Holland. I botten finns Spanien, Portugal, Tyskland och allra sist Italien. Tyskland och Italien är båda hårt drabbade av en sjunkande andel invånare i arbetsför ålder.
Nu ska man naturligtvis alltid ta den här typen av undersökningar med en rejäl nypa salt. Gissningsvis har de båda instituten inte grävt alltför djupt i den krångliga svenska statistiken när det gäller arbetslöshet och sysselsättning. Men det känns ju i alla fall uppmuntrande att dessa båda högst seriösa forskningsinstitut anser att den svenska framtiden ser så ljus ut.
Vad var det jag sade, skulle förre statsministern Göran Persson (s) naturligtvis utropa om han tillfrågas. Hur kunde svenska folket rösta bort mig, när jag har skött landet så bra? Därom tvistar de lärde just nu för fullt. Men en sak är säker: Två borgerliga regeringar i modern tid tillträdde under djup ekonomisk kris. Resultatet av deras mödor imponerade inte på väljarna.
Den nu tillsatta regeringen kommer däremot verkligen till ett dukat bord när man ser till ekonomin och om man bortser från de många människor som inte går till jobbet en vanlig dag. Och den saken är klar: Om den nya regeringen misslyckas med jobben är det kört. Det är den måttstock man själv har valt.
Men med den nu genomförda undersökningen i minnet så ser förutsättningarna onekligen bra ut. I den globaliserade världen med allt hårdare konkurrens utnyttjar Sverige sin hjärnmakt bättre än de flesta. Och därmed skulle det också vara upplagt för framgångar både med jobb och konkurrenskraft i den nya värld vi lever i.
Gunvor Hildén, fristående kolumnist