Även Vaira Vike-Freiberga närmar sig slutet på sin andra och sista mandatperiod som Lettlands president. Hon kom in i lettisk politik som en total outsider, men med sin intellektuella skärpa, sitt självförtroende och inte minst sina utomordentliga språkkunskaper blev hon snabbt en mycket skicklig företrädare för Lettland.
I den tidvis kaotiska lettiska inrikespolitiken har hon med sin exilbakgrund inte alltid kommit till sin fulla rätt. Men i utrikespolitiken gjorde hon en lysande insats under de år då Lettland kämpade sig igenom sina förhandlingar fram till medlemskapet i EU och Nato. Dess betydelse kan knappast överskattas. En företrädare för ett litet land måste möta världen "med högburet huvud, fast blick och rak rygg för att vinna respekt", har hon vid något tillfälle sagt — och hon utgör själv syn för sägen.
Mästarprovet i det avseendet torde ha varit hennes resa till Moskva i maj förra året då hon inbjöds att delta i 60-årsfirandet av andra världskrigets slut — en högtid med svårartad sovjet-nostalgisk slagsida, och därmed klart provocerande för de baltiska folken.
Men Vaira Vike-Freiberga kom till Moskva som något av en segrare, efter att ha ägnat våren åt att förklara för världen varför balterna med rätta ser på andra världskrigets slut med mycket blandade känslor. Hennes informationskampanj om historien fick efter hand en betydande respons, och i takt med det blev Kremls kommentarer allt mer surmulna.
Kanske var det då som hennes kandidatur som FN-chef föddes. I alla händelser placerades hon vid en av måltiderna i samband med firandet av FN:s 60-årsjubileum förra sommaren vid ett bord för fyra tillsammans med Kofi Annan, George W Bush och en mycket måttligt road Vladimir Putin. En fingervisning som knappast var en slump.
Som den balanserade person hon är uttalar hon sig med största återhållsamhet om sin framtid. Grundtipset är rimligen också att hon inte blir Kofi Annans efterträdare. Ryssland lär i slutänden lägga in sitt veto och innan dess argumentera för en generalsekreterare från Asien. Det anses nämligen enligt den inofficiella turordningslistan vara Asiens tur att leda FN.
Men osvuret
Niklavs Lapukins
Ledarskribent
Ledarskribent