Det blir ingen överföring till statsbudgeten av medel i storleksordningen knappt 100 miljarder kronor från de fyra första AP-fonderna. Vid gårdagens sammanträde var alla de fem partier som står bakom uppgörelsen om det nuvarande pensionssystemet överens om den saken. Det var en klok reträtt från regeringen, både i sak och som ett uttryck för omsorg om pensionssystemet.
Bakgrunden är att det i pensionsuppgörelsen bestämdes att en del uppgifter, t ex förtidspensionerna, skulle föras över från pensionssystemet till statsbudgeten. Statsbudgeten kompenserades genom att 258 miljarder kronor fördes över från AP-fonderna till statskassan.
Enligt uppgörelsen skulle en avstämning om eventuell överföring av ytterligare medel ske i år. Regeringen krävde att ytterligare 96 miljarder kronor skulle slussas över till statskassan. Praktiskt taget alla bedömare konstaterade att kravet byggde på en orealistiskt optimistisk bedömning av den ekonomiska utvecklingen - och pekade på att ett uttag i den storleksordningen på ett bräde från AP-fonderna medför en starkt ökad risk för att den s k bromsen i pensionssystemet skall slå till.
I bästa fall beror socialdemokraternas beslut att inte framhärda på en lojalitet med pensionsuppgörelsen och en insikt om att ett försök att till varje pris driva igenom en "uttaxering" på ett ansvarslöst sätt skulle bidra till att undergräva pensionssystemets legitimitet. I sämsta fall handlar det bara om en ytlig taktisk bedömning. Socialdemokraterna skulle helt enkelt inse att de inte klarar en debatt på temat "finansministern norpar pensionärernas pengar" - i synnerhet inte efter att de sjäva i decennier riktat vettlösa beskyllningar mot de borgerliga partierna för att vilja "avskaffa pensionerna". Oavsett vilken premiss som gällde blev slutsatsen ändå den här gången den rätta.
Det är i och för sig inte orimligt att statskassan vid någon tidpunkt kompenseras, när nu uppgörelsen ser ut som den gör. Men det bör rimligen ske när risken för att bromsen skall slås till är mycket liten. Det är staten, i vid mening, och inte pensionärskollektivet, som bär ansvaret för att förtidspensioneringarna ökar. Då är det också staten, och inte pensionärerna, som får ta den värsta smällen. Dessutom har staten, trots allt, bättre råd än pensionärerna att ligga ute med pengarna.