Signalvärdet i att bränna en burka är annat än det var att bränna sin bh, trots att vi associerar burka med förtryck. Det är rimligt att reflektera över varför när nya tvång åläggs kvinnor.
I dag röstar den franska nationalförsamlingen om att burka ska förbjudas. Debatten handlar om plagget som kvinnoförtryckande symbol. Lagförslaget har starkt stöd, enbart 17 procent säger sig vara motståndare. Trenden är stark i flera av EU:s länder och det kunde ha setts som ett kraftfullt stöd för kvinnors rättigheter – om det inte vore kvinnorna som ska dömas.
De är många, de som talar för de förtryckta kvinnornas rätt att inte bära burka – många jämfört med hur få kvinnor som berättar att det är ett problem. Vi får utgå från att burkatvånget finns även i Sverige eftersom en förtryckt kvinna just inte yttrar sig. Hon har få vänner att tala med, få andra miljöer än hemmet. Det är den tystnaden, den totala isoleringen, som borde vara fokus, och den bryts inte av att burkabärandet bötfälls. Att vi inte klarar av att skydda kvinnor mot förtryck i hemmet ens när de bär burkan, symbolen för tvång – det är vad debatten borde kretsa kring. Burkaförbud känns i det sammanhanget futtigt.
En iransk författare berättar om när burkan påbjöds och senare förbjöds i Iran. Kvinnorna upplevde befallningarna lika kränkande och protesterade lika mycket. Handlar debatten mer om kvinnors rättigheter nu, eller handlar den egentligen om något annat?
En parallell, om än spegelvänd, diskussion pågår i Italien, om krucifix som hänger i skolor. Europadomstolen säger att religiösa symboler inte hör hemma i en sekulär stat. Italienarna menar att det inte handlar om religion utan om kultur och även här förminskas debatten till symbolfrågor. Men när vi förenklar hamnar vi lätt fel. Det är enklare för de flesta i EU att acceptera kors än burka och vi tillåter oss därför att vara inkonsekventa. Burkaförbud är också en förenkling, rentav en gammal beprövad metod: Bh-brännandet är en framgångsrik symbol för kvinnlig frigörelse, varför inte burkabrännandet?
Problemet är att burkan inte bränns av frigjorda kvinnor. Burkorna stoppas bara undan i hemmen och med dem de isolerade kvinnorna. Du bränner din egen bh – men de som vill bränna burkan gör det åt dig, mot mångas vilja. Det kan inte ses som en handling för kvinnlig självständighet.
Varken burka eller krucifix bör lyftas eller hyllas av staten, ingen av dem bannlysas från privatlivet. Debatten får inte handla om subjektivt gillande utan måste utgå från principer. Burkaförbud är i dag framför allt en symbol för att skydda samhället mot främmande. Det är i grunden en konservativ strävan som inte har något med kvinnors rättigheter att göra. Ta debatten för kvinnorna! När dessutom dagens högröstade feminister ägnar sig åt att bränna pengar och broar står utsatta kvinnorna mycket ensamma.