Fundera mer på nya a-kassan
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Men sådant händer i politiken. Socialdemokraterna rasar självfallet mot förslaget, så som de rasar mot allt som regeringen föreslår. Men den här gången finns det åtskilligt i kritiken. Frågan är om regeringen verkligen har tänkt igenom sitt förslag ordentligt. Det verkar inte så.
Bakgrunden till förslaget är tydlig. Det finns ca 750 000 personer som inte är med i någon a-kassa. Därtill kommer de runt 250 000 som nu har gått ur a-kassan på grund av de höjda avgifterna. Att ha omkring en miljon invånare utan skydd vid arbetslöshet är inte acceptabelt. I ett samhälle där grunden snabbt förvandlas från basindustri och tillverkning till kunskapssamhälle måste det finnas ett skydd för dem som drabbas av arbetslöshet vid omställningen.
Gårdagens system var inte heller bra. Staten stod för en mycket stor del av kostnaderna, medan facken tog hand om tillämpningen av reglerna. Märkligt nog vill regeringen att facken även i fortsättningen ska administrera försäkringen samtidigt som man inser att många berörda inte tillhör något fack. Regeringen antyder att man tänker införa något slags offentligt organ. Hur tänker man sig att ta ut avgiften från långtidssjukskrivna, föräldralediga och tjänstlediga?
Uppenbarligen föreslår regeringen att facken ska sköta de vanliga medlemmarnas a-kassa just med avsikten att inte reta upp den fackliga rörelsen ännu mer än man redan gjort genom att höja avgifterna för a-kassan. Men den finessen är nog inte så effektiv. LO är redan så rasande som man kan bli. Däremot tycks både Saco och SKTF ställa sig positiva till utredningen.
Men om regeringen nu verkligen vill göra om a-kassan så grundligt som det ser ut, varför ge utredningen så snäva direktiv? I stället borde man tillsätta en förutsättningslös utredning med representanter för både partier och arbetsmarknadens parter, inte bara en referensgrupp med experter. Regeringen anser säkert att det skulle ta för lång tid. Men visst vore det bättre med ett system som var mer allmänt accepterat? Annars riskerar man ju att det nya systemet rivs upp igen så fort socialdemokraterna kommer tillbaka till makten.
En möjlighet vore ju att inlemma a-kassan i socialförsäkringssystemet, som ju ändå bör ses över och bli mer försäkringsmässigt. Avgiften skulle då anpassas efter inkomsten och utbetalningarna hänga ihop med inbetalningarnas storlek, förstås med de undantag som kan bli nödvändiga för de verkliga låginkomsttagarna. Systemet skulle utformas så att det var självbärande, alltså så att staten inte skulle behöva bidra med pengar och därmed inte heller skulle ha något intresse av att höja avgiften mer än vad utbetalningarna motiverade.
Den stora fördelen skulle vara att alla är med och att folk så småningom antagligen skulle se det som ganska naturligt att a-kassan fungerade ungefär som sjukkassan. Naturligtvis skulle också detta system innebära att a-kassa inte skulle utbetalas i evighet utan vara en omställningsförsäkring i avvaktan på ett nytt jobb.
Alla i den fackliga rörelsen skulle nog inte gilla den här modellen heller, eftersom medlemskap i a-kassan hittills varit ett bra argument för medlemskap i facket. Men den senaste tidens avhopp visar att den gamla regeln kanske inte håller. Många av dem som hoppat av a-kassan är fortfarande kvar i facket, visar det sig.
Men det viktiga är att den nya förslaget utreds grundligt och inte blir ytterligare ett av regeringens plötsliga utspel som får en olycklig utformning på grund av rena tidsnöden. Frågan är väl värd att fundera länge och ordentligt på.