Föräldrar som är hemma med sjukt barn mer än tio gånger per år kommer att granskas närmare av försäkringskassan. Orsaken är att nästan fyra av tio misstänks för fusk. Bara ungefär två procent av föräldrarna, eller 12 900, är hemma mer än tio gånger per år. Ett statistiskt urval i den gruppen visar misstankar om fusk i nära 40 procent av fallen. Det vanligaste fusket var att föräldrarna fick ersättning från försäkringskassan samtidigt som de fick lön.
Men det finns andra sätt att missbruka ersättningen. En variant är förstås att anmäla sjukt barn och sedan jobba svart. Hur försäkringskassan ska kunna upptäcka detta är inte lätt att se. Många andra varianter har dock upptäckts, t ex sjuklön samtidigt med föräld-rapenning, för många timmar anmälda eller kompledigt samtidigt med ersättningen.
Att försäkringskassan nu ska kolla upp dem som utnyttjar den här förmånen mer än tio gånger per år är bra och borde förstås ha gjorts för länge sedan. Det förefaller som om man nu till slut börjar bli medveten om att kontroll faktiskt behövs. Ett system med stora förmåner kräver stränga kontroller. Opinionsundersökningar visar att många kan tänka sig att själva fuska.
Statsrådet Berit Andnor planerar tydligen att låta arbetsgivarna ta hand om anmälningarna om sjukt barn. Alltid dessa arbetsgivare! Meningen är alltså att lägga ytterligare uppgifter på arbetsgivaren, som knappast har större möjligheter än försäkringskassan att kolla om anmälningen är korrekt.
Vilken arbetsgivare har någon att skicka hem till den anställde och kontrollera om barnet verkligen är sjukt? Och vilken arbetsgivare skulle faktiskt göra det, även om han eller hon hade starka misstankar?
Kanske slutar det med att Berit Andnor föreslår att arbetsgivarna också ska stå för kostnaden för den som är hemma med sjukt barn, precis som när det gäller sjukskrivningarna. Det vore definitivt ett misstag. Att kräva sjukintyg för det sjuka barnet är knappast möjligt annat än vid mycket långvariga sjukdomar.
Hårdare kontroller från försäkringskassan är nog den enda möjliga vägen. Vem känner inte någon som officiellt har varit hemma med sjukt barn, när det verkliga skälet egentligen är något helt annat som att följa barnet på fotbollsmatch eller skolteater eller helt enkelt för att själv sova ut.
Detta är mycket mänskligt, men det är inte skattebetalarna som ska stå för fiolerna. Vad som krävs är, helt enkelt och så svårt, en återgång till gammaldags moral: Kräv din rätt men gör också din plikt! När det inte finns något giltigt skäl till frånvaro får man faktiskt betala själv.