Fyrkantiga skolmodeller
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Än mer förvirrat blev det när Skolverket på sin hemsida meddelade att det inte alls handlade om att slå samman de tre ämnena. En total missuppfattning, således, lät verket förstå.
Skärskådar man de dokument som finns på verkets hemsida framgår det ändå inte klart vad som föreslås. Det är något illavarslande eftersom företrädare för de tre ämnena ägnat mycken tid åt att protestera mot förslaget — som alltså inte skulle vara något förslag!
Tanken att slå samman de tre ämnena till ett är hårresande, men det är också förslaget att slå samman psykologi och filosofi till ett ämne. Mer än någonsin behöver dagens ungdomar vägledning inte minst i etiska frågor. Att detta ska ske i ett sammanhang som inte enbart har med religion att göra är självklart — lika lite som det har med psykologi att göra.
Men än finns några dagar att förtydliga tankegångarna så att intresserade verkligen kan ta ställning till vad Skolverket vill. Regeringen tar slutlig ställning 3 oktober varefter riksdagen får säga sitt.
Helt klart tycks dock vara att framtidens gymnasie-elever ska studera enligt stora fyrkantiga modeller. Varje ämne ska omfatta 100 poäng, vill verket, eftersom den hittillsvarande uppdelningen på 50-poängsmoduler uppfattas som för plottrig.
Detta låter sig sägas. Stora rejäla sjok i stället för mindre pusselbitar! Men morgondagens gymnasieskola kommer då inte att matcha verkligheten utan blir utskuren enligt en enda enhetsmall. Någon hänsyn till dem som inte passar in tas inte.
Som åtminstone någon på Skolverket kanske känner till har människor olika förutsättningar att lära sig. En del har lätt, andra har större svårigheter.
Sveriges kommuner och landsting, som kanske har mera direktkontakt med skolverkligheten än vad den statliga myndigheten Skolverket har, kräver ju också i en rapport att kommunerna själva borde få avgöra hur skolundervisningen ska organiseras.
De enskilda skolorna har därför större möjlighet att nå framgång i skolundervisningen om de får anpassa undervisningstiden efter elevernas behov och inte efter Skolverkets enhetsmodeller. Vilka som tjänar på flexibiliteten i längden framstår dock som solklart.