På onsdag ska det första fullskaleförsöket med gåfartszon i Uppsalas innerstad ske, är det tänkt. Årets upplaga av den så kallade bilfria dagen infaller på onsdag och i dag kommer gatu- och trafiknämnden att fatta beslut om inriktningen.
Förra året valde man att genomföra den bilfria dagen på en söndag vilket ju inte innebar några stora förändringar av trafikmönstret i Uppsalas stadskärna.
I år blir det annorlunda - om dagen nu kan genomföras. Moderaten Liv Hahne, tillika vice ordförande i gatu- och trafiknämnden, är emot försöket. Hon anser att det strider mot kommunfullmäktiges beslut och kommer att överklaga nämndens beslut i frågan.
Något stopp för försöket blir det dock knappast. Kommunens jurist förutser att ett överklagande inte kan sätta käppar i hjulet för försöket.
Det är bra. Visserligen går det förstås inte att dra några säkra slutsatser av en enda dags försök att omvandla den besvärliga Uppsalatrafiken. För att åstadkomma varaktiga förändringar av trafikbeteendet krävs årslånga försök.
Men det vore bra att ändå Uppsalaborna får klart för sig hur ett eventuellt gåfartsbeslut ter sig i verkligheten, hur det kan vara att som bilist kryssa mellan gående och cyklande människor på Fyris torg, Östra Ågatan, Trädgårdsgatan och Västra Ågatan. Naturligtvis finns det ingen normal bilist som i en sådan trafiksituation skulle få för sig att köra i hög hastighet. I stället väljer han eller hon då förstås att köra i krypfart.
Det har uppstått en trist polarisering i Uppsala om den framtida trafikens organisering. Den politiska majoriteten med miljöpartiet i spetsen framstår som rigida bilmotståndare medan de borgerliga partierna får företräda bilismsidan. Så är det naturligtvis inte. Den politiska majoriteten har självfallet inte räknat bort bilen ur Uppsalas centrum lika lite som de borgerliga företrädarna vill att det ska vara fritt fram för alla bilar i stadskärnan.
Varför går det då inte att samla sig till någon vettig samsyn? Kanske för att båda "sidor" är oroliga för att Uppsalatrafiken ska bli ännu värre än vad den är, där den ena sidan ser framför sig totalt kaos i innerstaden medan den andra ser att kaoset hamnar lite längre utanför.
Alla torde dock numera inse att det inte går att fortsätta som hittills. Luftföroreningar, olycksrisker, svårframkomlighet och allmän otrivsel gör att trafiken måste organiseras på ett bättre sätt än hittills.
En total samsyn över blockgränserna är nog en utopi men Uppsalaborna har rätt att förvänta sig seriösa ansträngningar att komma så långt som möjligt på vägen till en sådan samsyn.