Går det i Norge så går det att göra här också
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Somliga begärde utträde, andra avstod helt enkelt från att betala. Några av dem riskerar indrivning. Nu föreslår arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att a-kassan ska bli obligatorisk, alltså att alla anställda måste vara med.
Förslaget, som ska utarbetas i detalj av en expertutredning, har mötts av hård kritik från så gott som alla håll. Den politiska oppositionen anser att förslaget strider mot den svenska modellen.
Dessutom vill man av förståeliga skäl att utredningen ska vara politisk. De fackliga organisationerna är negativa och även Svenskt Näringsliv är starkt emot. Regeringen har egentligen inte stöd någonstans.
Grundtanken är att de som finns i arbetskraften ska ha en trygghet i det statliga systemet och inte vara beroende av socialhjälp. Det visar sig nu att omkring 700 000 personer, och kanske ännu fler, inte är med i a-kassan.
Det betyder att en stor del av den arbetande befolkningen saknar den trygghet som medlemskap i a-kassan innebär. Om bara en mindre del av befolkningen är med i a-kassan betyder det att avgifterna måste höjas för dem som är kvar. Hela tanken med a-kassan är ju att riskerna för arbetslöshet ska delas av många för att kostnaden för var och en ska bli så liten som möjligt.
En obligatorisk a-kassa skulle lösa just det problemet, men det finns en rad andra. Är det bara fast anställda som ska vara skyldiga att vara med? Då kan man undgå avgiften genom att vara egenföretagare eller korttidsanställd. Om man å andra sidan måste vara med i facket så fort man får ett semestervikariat blir kostnaden orimlig. Här måste utredningen hitta en kompromiss.
Ett annat problem är vilken a-kassa man ska vara med i. Många kanske skulle välja den billigaste. Arbetsmarknadsministern hade nämligen tänkt sig att avgiften skulle vara lägst i de a-kassor som har den lägsta arbetslösheten och högre i dem som har hög arbetslöshet för att stimulera facket att hjälpa till med att hitta jobb.
Tillämpat rakt av skulle resultatet bli rena katastrofen till exempel för kulturarbetarna. Byggnads är ett fack där arbetslösheten under vissa tider är mycket hög men medan det råder brist på byggnadsarbetare vid andra tillfällen, t ex just nu. Hur ska man då sätta avgiften? Just Byggnads tillhör de förbund som tappat flest medlemmar i a-kassan.Men det viktigaste argumentet mot en obligatorisk a-kassa är förstås att de anställda inte får välja själva. Hittills har det varit en grundläggande princip i vårt land. Många ser i dag a-kassan som det viktigaste skälet att vara med i facket.
En obligatorisk a-kassa kommer med all sannolikhet att leda till lägre medlemssiffror i facket. Det finns misstänksamma personer som rent av tror att regeringens avsikt med förslaget är att försvaga facket.
Trots den omfattande kritiken är det tydligt att regeringen har bestämt sig. Förslaget var ju faktiskt uppe i valrörelsen. Eftersom det är staten som betalar den allra största delen av a-kassan är det rimligt att staten bestämmer reglerna.
Det är också rimligt att alla är med och delar på kostnaderna för a-kassan så att de därigenom blir lägre. Då är det knappast rimligt att varje förbund får betala i förhållande till just det förbundets arbetslöshet. Det skapar orimliga problem med gränsdragningen och drabbar vissa förbund onödigt hårt.
Regeringen borde också tillgodose oppositionens krav på en parlamentarisk utredning. Det tar visserligen tid, men det kan faktiskt vara värt besväret.
Exakt hur hög avgiften ska vara får väl utredningen kämpa med. Har Norge i åratal haft obligatorisk a-kassa utan att facken har protesterat borde det väl gå att hitta rimliga regler här också.
gunvor.hilden@comhem.se