Det muttras inte sällan i specialistläkarnas led när det blir tal om tjänstgöring på akutmottagningen. Även om deras tjänstgöring begränsas till ett visst antal arbetspass vill många av dem hellre arbeta på sina vanliga mottagningar.
Sedan 2006 går det dock att specialisera sig på akutsjukvård. Akutläkarna ska se hela patienten och ha bred kunskap. Men framförallt gillar de, till skillnad från många andra specialister, att arbeta på akuten. Akutläkarkonceptet bidrar således till bättre omhändertagande av patienterna, effektivare arbetsmetoder och ett förbättrat arbetsklimat.
På Ackis genomgår 17 läkare just nu sin specialistutbildning till akutläkare. Samtidigt föreslås det att projektet ska läggas ned som ett led i det nya besparingsprogrammet. Enligt sjukhusledningen har inte utbildningsprojektet nått målen.
Akutpersonalen protesterar. De anser att akutläkarna gör stor nytta. Ett brev har skickats till verksamhetschefen och en namninsamling har inletts. Det finns också anledning för sjukhusledningen att tänka över förslaget, som även innebär att ytterligare 50 vårdplatser ska försvinna.
Vill man spara pengar finns det betydligt bättre sätt. Den svenska akutsjukvården dras med flera dyra och grundläggande systemfel. Patienter som söker på fel vårdnivå, det vill säga personer som åker till akuten utan att vara akut sjuka eller skadade, har uppmärksammats mest. Mer sällan diskuteras att patienterna många gånger får vänta onödigt länge på en diagnos, eftersom det kan ta lång tid att få tillgång till undersökningar som röntgen. Vårdpersonalen tvingas dessutom ägna en stor del av sin arbetstid åt att jaga tillgängliga vårdplatser för de patienter som behöver läggas in. Tid som i stället borde ha ägnats åt rena patientkontakter.
Åren går och systemfelen består på akutmottagningarna. Visst arbetar man med att avhjälpa en del av problemen. Det har också lett till vissa förbättringar. Men ingenstans tar man det helhetsgrepp, som skulle behövas för att få bort de grundläggande problemen. I stället införs i praktiken meningslösa garantier som max fyra timmars väntetid.
På akuten får den som är sjukast hjälp först. Det går aldrig att förutsäga hur många som söker vård en viss given dag. En blixthalka eller en större olycka och väntrummen fylls till bristningsgränsen. Ska man då garantera alla att få vård inom fyra timmar måste man dimensionera verksamheten bortom rimlighetens gränser.
Väntetiderna kortas inte av en garanti, utan av ett medvetet arbete med att försöka åtgärda systemfelen. Det handlar om att fortsätta arbetet med att öka tillgängligheten inom primärvården, att förbättra rutiner på sjukhusen och inte minst att frigöra vårdplatser. Ett sätt att uppnå det sistnämnda skulle vara att se till att kommunerna tar sitt ansvar och tar hand om de patienter som är medicinskt färdigbehandlade. Det här är en fråga som inte kan lösas av sjukhusledningen. Den måste lösas på det politiska planet.
Frågan som återstår att besvara är om det är värt att ta bort akutläkarna som bidrar till en effektivare verksamhet eller om man hellre borde satsa på att försöka åtgärda de grundläggande problemen.