Svensk alkoholpolitik kan liknas vid att gå på lina. Systembolagets monopol är medlet för att värna om folkhälsan samtidigt som Sverige kan beviljas undantag från EU:s konkurrensregler. Ett nytt förslag om utvidgad gårdsförsäljning kan nu rucka på förutsättningarna.
Det låter bra med gårdsförsäljning. Besök den lokala whiskytillverkaren eller bryggaren, provsmaka och ta med några flaskor därifrån. För många skulle livet också berikas om man snabbt kunde införskaffa en extra flaska vin på fredagen.
Att tvingas hämta flaskorna på Systembolaget dagen därpå kan tyckas vara förmynderi. Att öppna för gårdsförsäljning skulle också ge företag på landsbygden en skjuts.
Men det finns problem. Gårdsförsäljning av lättvin finns redan i Finland och EU har satt försöket under lupp. Om omfattningen ökar, eller om Sverige följer efter, skulle sannolikt hela hanteringen anmälas till EU-domstolen. Villkoret för alkoholmonopolet i Finland och Sverige är att utländska distributörer inte diskrimineras. En fällande dom skulle därför kunna betyda slutet för både Systembolaget och finska Alko.
Utredarna av gårdsförsäljning är medvetna om problemen. Därför kommer man, enligt Dagens Nyheter, att lägga fram ett förslag som innebär att de lokala tillverkarna också får sälja utländsk alkohol. Whiskytillverkaren får också sälja utländska märken, bryggaren all sorts öl, och så vidare.
På så sätt kommer man runt EU-lagstiftningen. Men i den andra vågskålen finns ju folkhälsan. Om förslaget blir verklighet kommer det att öppna för en mängd små och stora ”systembolag” landet runt. Och kanske dygnet runt. Alkoholmonopolet kan alltså krossas ändå, men då är det Sveriges riksdag som håller i yxan och inte EU.
Enligt DN vill utredarna begränsa inköpen i de nya butikerna, både per köptillfälle och per år. Men som exempelvis färjetrafiken till Åland tidigare visat är uppfinningsrikedomen när det gäller att komma runt sådana bestämmelser i det närmaste obegränsad.
Det är lätt att på förhand vara allmänt positiv till gårdsförsäljningen, eller snarare till bilden av densamma. Det flesta lokala alkoholtillverkare i dag är riktiga entusiaster. Det verkar tilltalande att stå och språka med den skånske vinbonden på en lummig gård och sedan inhandla en låda av fjolårets lyckade sats. Eller kanske ringa till den norduppländska öltillverkaren för att höra hur jäsningen fortskrider.
Få tänker sig att någon med alkoholproblem åker ned och införskaffar tio burkar extrastark öl bakom macken en fredagskväll, och återvänder hem till sin oroliga familj. Men också detta kan bli en konsekvens av fri ”gårdsförsäljning”.
Den politiska enigheten om att bevara alkoholmonopolet är stark. S, V, FP och KD har också uttryckt skepsis mot gårdsförsäljning. Moderaterna och Centerpartiet utmärker sig genom att inte se detta som ett problem, bara en tillgång för landsbygden. Landsbygdsministern Eskil Erlandsson (C) bekände sig till den mer romantiska delen, och till visionen Matlandet Sverige, när han bjöd på vin i Almedalen i somras.
Moderaterna har ett mer renodlat företagarperspektiv. Men hur kan man å ena sidan tycka att gårdsförsäljning har ”en stor potential” för småföretagande på landet, och å andra sidan att ”den småskaliga produktionen” inte hotar monopolet. Det går inte ihop.