Gasen Putins vapen
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den tänkta gasledningen är c:a 1 200 km lång. Nästan hälften av den går genom Sveriges ekonomiska zon öster om Gotland, inklusive kompressortornet. Det är uppenbart att den svenska regeringen måste göra en mycket noggrann och mycket seriös miljöprövning - utan att snegla på eller ta hänsyn till eventuellt ryskt och tyskt missnöje.
De finska miljömyndigheterna har redan hunnit skaffa sig underlag för en bister kritik mot projektet. De vill se en mer detaljerad beskrivning av projektet. De efterlyser motiveringen för att gasledningen ska läggas just där det tysk-ryska gasbolaget Nordstream AG vill lägga den, vid den yttre gränsen för Finlands ekonomiska zon.
Miljömyndigheterna konstaterar att de största miljökonsekvenserna uppkommer när röret byggs. Det ska muddras och sprängas. Östersjöns ojämna bottenprofil ska fyllas ut. Alla dessa aktiviteter medför att miljögifter och näringsämnen som lagrats i årtionden sätts i rörelse, med potentiellt mycket allvarliga följder. Den finska sidan efterlyser också alternativa placeringar, som skulle kunna minimera skadorna.
Den säkerhetspolitiska aspekten av frågan om gasledningen har hittills dominerats av kompressortornet utanför nordöstra Gotland. Det skulle, har det hävdats, kunna komma att användas som utgångspunkt för ett utökat spionage mot Sverige.
I sak förhåller det sig dock så att Ryssland har andra och effektivare metoder för att spionera mot Sverige, för att nu inte tala om att Östersjöflottan när som helst kan segla ut från sin huvudbas i Kaliningrad och visa flaggen.
Det hindrar nu inte att Sverige, om gasledningen byggs har ett intresse av att kontrollera kompressortornet. Eftersom projektet, i varje fall i nuvarande utformning, uppges strida mot FN-stadgans bestämmelser om samarbetsplikt i frågor som har en säkerhetsdimension kan Sverige, Finland, Polen och de baltiska staterna, med FN-stadgan i ryggen, hävda att de ska vara med och sköta bevakningen av tornet - om projektet blir av och tornet byggs.
Men det finns ett mycket större, allvarligare - och obehagligare - säkerhetspolitiskt hot än kompressortornet. Ryssland har aldrig dolt att man är inställd på att utnyttja sina energitillgångar i nakna maktpolitiska syften.
För ett drygt år sedan ströps gasen till Ukraina, vilket ofrånkomligen också drabbade Västeuropa - och fick många regeringar där att dra öronen åt sig och rent av börja tänka tanken att det kunde vara en god idé att försöka minska beroendet av rysk energi.
Men om gasen till Västeuropa går genom en ledning direkt till Tyskland kan Ryssland lugnt strypa gasen till Polen och de baltiska staterna, utan att detta stör leveranserna till Västeuropa. Det är en av de primitiva tankarna bakom gasledningen.
Det är visserligen illusionspolitik sprungen ur det förgångna. Polen, Estland, Lettland och Litauen är med i EU och Nato - organisationer som för sin egen trovärdighets skull inte kan godta den typen av maktspråk.
Så när Dagens Industri härom dagen i en ledare hävdade att Sverige "inte har något att göra" med eventuellt ryskt maktspråk mot Östersjögrannarna är det uppenbart fel. Sverige har ett starkt säkerhetspolitiskt intresse av att Ryssland håller sig i skinnet och inte ökar spänningen i "Fredens hav" som Sovjet kallade Östersjön när det begav sig på den gamla dåliga tiden.