Utbildningsminister Jan Björklund har plockat många poäng på att klaga över drinkblandarkurser i gymnasiet. Högskoleminister Tobias Krantz har genom viktade betyg landat rätt – det är onekligen så att vissa kunskaper är mer väsentliga för vissa universitetsutbildningarna än andra och bör prioriteras vid antagning.
Alliansen har också infört så kallade meritpoäng, vars konsekvenser börjar märkas inför höstens antagning till universitetet. De gymnasieelever som väljer att läsa ämnen där regeringen vill se den svenska kompetensen öka – matematik och språk – får bonuspoäng att konkurrera med, om de mest åtråvärda platserna på högskola och universitet. Men de som tagit studenten före 2003 får inte tillgodoräkna sig meritpoäng. Det missgynnar de studenter som väntat med att plugga och nu konkurrerar med yngre årskullar. Det är knappast arbetslinjen. Det är bättre att studenter som inte vet vad de ska göra efter gymnasiet jobbar än att de kastar sig in på utbildningar som de sedan kanske hoppar av.
Björklund har kritiserats för att anlägga ett nyttighetsperspektiv på utbildningsväsendet, på bekostnad av det individuella. I sitt tal i Almedalen inledde han skolavsnittet med att prata om vilka studenter Sveriges ekonomi behöver. De ämnen som ger meritpoäng har syftet att belöna de elever som studerar det Björklund ser som Sveriges behov, vilket förstås också är bra för studenternas arbetsmarknad i det stora hela. Hur studenterna ska kunna tjäna svensk ekonomi är dock inte det fokus en liberal minister främst bör ha, snarare måste det vara den enskildes möjlighet till utbildning.
Att det är toppstudenter med arbetslivserfarenhet som råkar illa ut gör att regeringens linje om att premiera kunskap svajar. Högskoleminister Krantz fick efter kritik ge en annan grupp – de som går IB-utbildningar, Europaskolorna och Lycée International – möjligheter till meritpoäng. Men de som gick ur den svenska gymnasieskolan före 2003 med toppbetyg missgynnas fortfarande – helt oavsett om de läst drinkblandarkurser eller matematik E.
Äldre studenter bör ha samma möjligheter som de haft före reformen. Deras betyg i matematik och språk bör viktas precis som de färska studenternas. Det skulle gynna dem som inte taktikläste, utan läste för kunskaperna. Det är helt i regeringens linje.
Att betygssnittet för elever som taktiserade sig igenom gymnasiet med drinkblandarkurser blir mindre konkurrenskraftigt är möjligtvis något man i större utsträckning kan leva med – men det är inte rimligt att ändra spelreglerna för dem som inte längre finns på spelplanen. En smidigare övergång borde ha gjorts.
Regeringen ville bort från att elever taktikläser enkla kurser. Nu taktikläser studenterna konkurrenskraftiga ämnen, vilket är bättre. Men de som hamnade mittemellan har ingen möjlighet att lägga upp någon taktik alls.