Gemensam tonart efterlyses
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Det tredje steget i Översiktsplaneprocessen har nu tagits genom att tjänstemannaförslaget från i höstas nu omarbetats och ställs ut till allmänhetens bedömning. Framåt sommaren fattas beslut.
Visst rabalder har Alliansens beslut att justera den så kallade färdmedelsfördelningen fram till den kommande planeringshosrisonten, som är 2030, väckt. I tjänstemannaförslaget skrevs andelen bilresor ned från 39 procent 2009 till 24 procent 2030. Detta ogillade majoriteten i kommunstyrelsen och ville, som man sade, realitetsanpassa siffrorna till 29 procent. Bilismen kommer att öka i Uppsala när staden växer, hette det. Men det gör inget eftersom kommunalrådet Cecilia Forss (M) tycker att "man nog" löst utsläppsproblemen om 20 år. Ingen idé att planera för något annat, med andra ord.
Det är märkligt att allianspartierna frånhänder sig möjligheterna att förbättra den trafikmiljö som råder i Uppsala med utsläpp, trängsel och olycksrisker. Är det misstänksamhet mot alltför mycket detaljplanering eller är det en tro på att allt ordnar sig till det bästa till slut som styr besluten?
Det är naturligtvis ingenting som säger att Cecilia Forss inte kan få rätt och att man kommer till rätta med miljöproblemen, men är det särskilt sannolikt om man försöker vara realistisk? Om man enligt Alliansen ska öka antalet bilresor från nära 132 000 resor 2009 till 136 000 resor 2030 innebär det visserligen en dämpning av ökningstakten men det betyder mer biltrafik än i dag - och i dag är det väl få som tycker att Uppsala har en god trafikmiljö.
Det betyder att nya biltrafikleder kommer att anläggas vilket i sin tur ökar riskerna för att biltrafiken kommer att trappas upp till högre tal än de nu angivna.
Översiktsplanearbetet lämpar sig sällsynt illa för ideologiska konfrontationer. Visst behövs dynamik i åsiktsbilden men stadsplanering löper på lång sikt, ofta med siktet inställt på det närmaste halvseklet. Det önskvärda vore därför om det gick att hitta en gemensam tonart för Uppsalas fortsatta utbyggnad, en tonart som integrerar divergerande ställningstaganden.
Den tonarten skulle kunna vara "Uppsala är en gammal stad som behöver utvecklas med tiden men som inte mår bra av alltför mycket modern klåfingrighet i de gamla miljöerna". Och "de moderna inslagen i Uppsalas stadsbild ska inlemmas i den hittillsvarande miljön med hänsyn och känsla".
Då skulle det inte bli några höghus invid Klosterparken - men varför inte i stadens periferi - och biltrafiken skulle hållas i schack.
Kersti Kollberg