Genompolitiserade?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den andra organisationen — man kan kalla den "facket" eller "LO"; kärt barn har många namn — "står sida vid sida för att ta gemensam strid för den svenska modellen på valdagen ..." Vad kan vara finare och noblare än detta — sida vid sida i
solidarisk och gemensam kamp för ädla mål — och det bästa av allt "när vi vinner får alla vara med". Kan något öga förbli torrt inför ett sådant koncentrat av mänsklighetens ädlaste drifter?
Så ser de ut, de båda sidorna av den socialdemokratiska valretoriken — bleknad av bruk under många decennier, men fortfarande på sitt sätt verkningsfull.
Det första exemplet har partisekreterare Marita Ulvskog till upphovskvinna. Det formulerades i en artikel på DN Debatt i går. Bakom det andra exemplet döljer sig LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och Göran Persson, partiledare för socialdemokraterna, i ett gemensamt upprop inför socialdemokraternas och LO:s gemensamma valupptakt i Örebro under två dagar.
Men här måste väl ändå en mindre kennel ligga begraven? Om nu Svenskt näringsliv är "genompolitiserad", vad skall man då säga om LO?
LO:s ordförande sitter i regeringspartiets verkställande utskott. LO stödjer socialdemokraterna med många tiotals miljoner kronor, för att inte tala om de horder av ombudsmän som arbetar gratis åt regeringspartiet i valrörelserna. Den som "inte delar arbetarrörelsens värderingar" göre sig inte besvär med att försöka få anställning på LO om det så är som städare.
Är inte ett uttryck som "genompolitiserad" i själva verket en mycket träffande karaktäristik av LO?
Jomenvisst.
Nästa fråga blir då på vilka objektiva grunder den ena sortens "genompolitisering" fördöms som djupt motbjudande medan den andra hyllas? Med den inkonsekvensen faller det sig lätt att misstänka att
det inte alls är så att "alla får vara med" — utan i själva verket bara de som tycker som socialdemokratin.
Det var ju först när företrädare för företag som finns som medlemmar i Svenskt näringsliv utnyttjade sin yttrandefrihet till att framföra den för en socialdemokrat i synnerhet i partiapparaten djupt förgripliga åsikten att en maktväxling i
svensk politik kunde vara "uppfriskande" som den socialdemokratiska ledningen vände taggarna utåt mot företagen i allmänhet och storföretagen i synnerhet.
För några dagar sedan försökte partisekreteraren Marita Ulvskog slå tillbaka mot storföretagen i vändningar som påminde om kampparollerna mot "storfinansen" under svunna decennier.
Att statsministern i ett, vänligt uttryckt, mindre genomtänkt uttalande antydde ett hot om att ta upp diskussionen om den graderade rösträtten på aktier som ett medel att åstadkomma ett "maktskifte" i näringslivet betraktade partisekreteraren för några dagar sedan inte som ett hot.
Däremot ansåg hon att socialdemokratin var "hotad" av att storföretagen påstods investera för lite i Sverige.
Nu har någon vänlig själ (näringsministern?) upplyst henne om det rätta sakförhållandet. Kanske tänker hon efter innan hon talar nästa gång?