Globaliseringen hot eller möjlighet?
Om globaliseringen är ett hot eller en möjlighet beror i hög grad på varifrån man tittar. För den anställde som ser sitt jobb försvinna till Polen eller Kina är det svårt att se situationen som en möjlighet. För en vd på ett storföretag, som just har flyttat ut en dyr produktion till Indien och vars företag tjänat miljarder på flytten, ser läget helt annorlunda ut.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men produktionen flyttar ut. Fler jobb flyttar ut än som flyttar in genom utländska investeringar. Och det är inte någon tillfällig företeelse. Tvärtom är det mycket som talar för att globaliseringen kommer att tillta. Också Indien och Kina satsar stort på högre utbildning och forskning. Snart har vi inte heller på det området något försteg.
Vad som är bra med globaliseringen är att världshandeln ökar. Sverige som exportland har alla möjligheter att utnyttja det. Polen, Kina och Indien exporterar inte bara billiga varor utan importerar också allt mera i takt med att befolkningens inkomster ökar. Och ju mer levnadsnivån stiger i länder som tidigare var fattiga desto mer importerade varor vill befolkningen köpa.
Den stora risken för ett land som Sverige är att vi inte hänger med, att de varor vi producerar inte längre efterfrågas och att de tjänster vi kan erbjuda är alltför dyra, vilket i förlängningen skulle leda till sänkta reallöner och sämre välstånd.
Frågan om hur en sådan utveckling ska undvikas är nu det största och viktigaste politiska problemet. Bara genom en väl fungerande välfärdsstat med höga socialförsäkringar och höga löner kommer de anställda att acceptera att byta jobb
och satsa på ny utbildning, argumenterar socialdemokraterna. Bara de som vet att det finns nya jobb att söka när de gamla försvinner är trygga nog att acceptera förändring, argumenterar alliansen.
Båda har förstås rätt, frågan är bara var tyngdpunkten ska ligga. Socialdemokraterna har så länge och så ensidigt satsat på bidragen att det nu är dags att pröva alliansens väg
till jobben.
Och så är det arbetsrätten, denna superheta fråga som inte ens moderaterna vågar närma sig. Sympatistrejker är oerhört negativa för företagen och alltså för jobben. Regeln "sist in först ut" har medfört stora problem, särskilt för de
mindre företagen, liksom krångliga regler. Allt detta måste ändras.
Ett annat nyckelområde är energipolitiken. Sveriges industrier är i stor utsträckning beroende av mycket och billig energi. Att inrikta politiken på att klara Sverige utan olja är rimligt, om målet ligger långt fram i tiden. Att Sverige skulle klara sig utan kärnkraft är otänkbart, om inte några sensationella nya uppfinningar görs mycket snart.
Det finns optimister som anser att det inte alls är så fördelaktigt som många tror att flytta produktionen utomlands utan att ledningen i stället borde satsa på att utveckla de resurser som redan finns i företaget genom bättre organisation av produktionen och bättre arbetsledning.
I en rapport från Nutek och Chalmers pekar man på att förädlingsvärdet genom sådana åtgärder skulle kunna höjas med 200 miljarder inom industrin. Andra menar att utflyttning av produktion egentligen inte är bra på grund av kulturskillnader, långa avstånd
och betydelsen av att ha kunderna nära. Ytterligare specialisering bör också prövas. Allt detta kräver maximal flexibilitet, både vad gäller arbetskraft och produktionsmetoder men är sannolikt mycket lönsamt.
Globaliseringen ger oss en chans, om vi kan sluta att drömma om ett samhälle som inte längre finns och anpassa oss till den nya värld som kommer.
Gunvor Hilden
fristående kolumnist