Glöm inte Göran Perssons ansvar!
Det må så vara att regeringspartiet inte betraktar försvaret som något särskilt viktigt politiskt område. Alla kan ju se att det vid det här laget är rätt många decennier sedan som tunga statsråd sattes att sköta försvarsdepartementet.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Så liknar också försvarspolitiken mer än något annat ett intellektuellt moras. Den handlar inte om att definiera uppgifter, kvantifiera behov och på den grundvalen utforma en relevant organisation med adekvata resurser.
I stället pågår en oändlig och plågsam process där olika särintressen, inom och utanför försvaret, sliter i den befintliga organisationen för att kunna mjölka ut så stora anslag som möjligt för sig, oavsett om detta är skadligt för helheten — vilket det i allmänhet är.
Med detta sagt måste det ändå konstateras att regeringens sätt att hantera stridsflygplansprojektet Neuron tar priset i fråga om nonchalans, politisk tondövhet och allmän klantighet.
Neuron är ett internationellt projekt för att framställa nästa generations obemannade stridsflygplan. I projektet deltar Natoländerna Frankrike, Grekland och Italien tillsammans med ytterligare några länder. Svensk intressent är Saab, som spelar en mycket prominent roll i projektet. Sverige skall, enligt de planer som nu lagts på is, bidra med 750 miljoner kronor under tio år.
För Saab är projektet mycket viktigt — både för att upprätthålla sysselsättningen och bevara den tekniska kompetensen inom företaget, vilket ju naturligtvis också är grundförutsättningen för att kunna hänga med i framtida teknikutveckling. Försvarsminister Leni Björklund har inte nödvändigtvis fel när hon pekar på den aspekten — men den måste ju vägas mot andra faktorer.
Försvarsministern är sur och anklagar medierna för att ha beskrivit projektet som att Sverige nu skall delta i att framställa ett stridsflygplan när det i själva verket "bara" handlar om att
få fram en prototyp.
För det första kan man då undra hur rimligt det är att framställa en prototyp för många miljarder kronor om inte avsikten är att det vid dagens slut skall bli färdiga stridsflygplan av den?
För det andra måste man ju fråga sig — för den händelse att avsikten mot all rimlig förmodan verkligen skulle vara den som statsrådet Björklund vill låta påskina — om det inte finns alternativa och ekonomiskt mer fördelaktiga sätt för Saab bevara och utveckla sin tekniska kompetens än att delta i ett sådant projekt.
Avsikten var att regeringen i all diskretion skulle ha godkänt Neuron-samarbetet med Frankrike den 2 juni. Sedermera sköts beslutet upp en vecka. Miljöpartisten Lars Ångström anade nämligen oråd och ställde en interpellation till försvarsministern.
Då som först tycks det ha gått upp för försvarsdepartementet att man höll på att köra igenom ett utvecklingsprojekt som binder upp Sverige för lång tid, utan att detta underställts riksdagen — i strid mot gällande ordning, bekräftad så sent som i senaste försvarsbeslutet i december förra året.
Försvarsutskottet blixtinkallades i tisdags, några timmar innan statsrådet Björk-lund skulle besvara Lars Ångströms interpellation. Utskottet fick då klart för sig att regeringen avsåg att godkänna avtalet med Frankrike om Neuron två dagar senare — och gick, begripligt nog, i taket.
Regeringen hade alltså tänkt sig att försvarsutskottet skulle svälja detta besked — utan analys, utan utredningar, utan att ha blivit övertygat vare sig om att Sverige behöver ett nytt stridsflygplan eller om att det i så fall skall vara just detta stridsflygplan.
Även miljöpartiet, numera involverat i samarbete med socialdemokraterna om försvaret, reagerade skarpt och efter några upprörda telefonsamtal mellan språkröret Peter Eriksson och statsministern bestämdes det att projektet läggs på is till i höst.
Detta är pinsamt för regeringen — gentemot Frankrike, gentemot Saab, gentemot riksdagen och, kanske smärtsammast av allt, gentemot myten om socialdemokratins överlägsna regeringsduglighet.
Leni Björklund drabbas nu av välförtjänt kritik — men ingen bör glömma att huvudansvaret likväl ligger hos statsministern och statsrådsberedningen.